FFF-krönika 1: Nio dagars biomörker

När och var kan man se två filmer om H.P. Lovecrafts Chtulhu-myt efter varandra? Svar: ikväll på Kino. Och de är rejält olika. Min favorit är den amerikanska, nästan timmeslånga The Call of Chtulhu, som berättar novellen från 1926 som om den hade gjorts på film då. Vi snackar stumfilm, expressionistiska studiodekorer och stop-motion-animerade monster till underbar symfonimusik. Den är inspelad i Hollywood av en blandning proffs och amatörer, som med perfekt tonträff i skådespeleriet och filmfotot har fångat stumfilmens unika suggestionsförmåga.

Den andra filmen, italienska The Road to L, använder ett betydligt mer välbekant (och kanske numer överanvänt) grepp i skräckgenren: fejkdokumentären. Här reser en grupp italienska och amerikanska filmare i floden Pos delta för att söka ursprunget till Chtulhu-myten. Och kommer lite för nära sanningen, förstås. Skådespelarna är utmärkta även här, men framförallt lyckas filmen med konststycket att mana fram något hotfullt ur en underskön italiensk landsbygd.

© Michael Tapper, 2006. Sydsvenska Dagbladet 2006-09-22.

”Publiken är större och bredare” – intervju med FFF-chefen Johanna Willstedt Buchholtz

Fantastisk Filmfestival och nätverket av liknande festivaler i Europa ska främja europeisk genrefilm. Hur har det gått efter elva år?

– Genom att visa för filmproducenter att det finns en betydande publik för den här typen av europeiska filmer, stimulerar vi den att ta djärvare beslut. Ett bevis för att något redan börjar hända är den svenska vampyrfilmen Frostbiten, som gick på biograferna här i våras men också såldes till flera länder.

Har festivalen ändrats på elva år?

– Publiken är större och bredare, liksom repertoaren. Den fantastiska filmen i Europa har kommit upp ur källaren och in på biograferna.

Vad händer i framtiden?

– Det står massor av filmer och gäster på önskelistorna. Personligen ser jag gärna ett retrospektiv av Tim Burton och att han dyker upp som gäst. För mig är hans filmer fantastiska i ordets alla betydelser. Nästa år står vi i Lund som värdar för Guldmeliesgalan, då bästa europeiska genrefilm koras. Det är ett hedersuppdrag som kommer att dra hit gäster och publik från många länder.