Få genrer är så självmedvetna som skräck- och thrillerfilmen. Edward Snowden kan ge oss en förklaring: övervakningssamhället. Den amerikanska underrättelsetjänsten NSA, assisterad av bland andra svenska FRA, håller idag koll på oss dag som natt via våra datorer, datorplattor och smarta mobiler. Likt de gamla gudarna blickar de in i våra själars mörkaste skrymslen genom de digitala avtrycken efter våra synder – politiska likväl som privata.
Och inte bara de; i stort sett alla med minimal hackingkunskap kan ta över din värld, inklusive din identitet. Digital information är dessutom som gjord för att manipuleras, vilket gör gränserna mellan verklighet och illusion allt suddigare.
Den Fantastisk Filmfestival-aktuella Open Windows, regisserad av Nacho Vigalondo (Timecrimes), tar premisserna som utgångspunkt för en modern variation på Alfred Hitchcocks Fönstret åt gården (Rear Window). Nick (Elijah Wood) är webmaster för en fansajt tillägnad skådespelerskan Jill Goddard, spelad av Marina Hantzis alias porrstjärnan Sacha Grey. I bitterhet över en förlorad träff med den tillbedda, blir han en bricka i ett komplicerat spel som kanske, kanske inte, finns enbart på hans datorskärm.
Handlingen börjar i traditionell voyeurism, då Nick får ett fönster in i Jills telefon och dator och därigenom till hennes privatliv. Förebilden är den brittiska News of the World-skandalen, då tidningen avslöjades med avlyssna en lång rad kändisars mobiltelefontrafik. Sedan går filmen vidare i ett kidnappningsdrama med arrangerad avrättning live på nätet, en kändiskulturens variant på liknande händelser med global Internet-spridning.
Open Windows kollapsar i slutet under trycket av alltför många thrillerskruvningar, men vägen dit är en provkarta på hur vårt verklighetsbegrepp styrs av digitala medier. Det syns inte minst i hur huvudpersonen aldrig kontaktar släkt eller vänner för att ta den reality-check som kunde satt stopp för hela händelseförloppet.
Talande nog är filmen inte ensam på tema medial självbespegling under festivalen. I japanske Shion Sonos (Guilty of Romance) splatterfars Why Don’t You Play in Hell? blir en autentisk uppgörelse mellan två yakuza-klaner regisserad av ett filmteam. Den förlorande gangsterbossen konstaterar bittert att autenticiteten biter i gräset medan den genremedvetna förkonstlingen hos motståndarna vinner. ”Even Better Than the Real Thing”, som U2 skaldade på tröskeln till Internet-eran.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-09-28.