En varning med förnyad kraft

Metropolis
bluray/dvd (brittisk import)

Den tyska framtidssagan Metropolis har efter många års restaurering återställts, på några saknade minuter när, till sin längd på två och en halv timme som den hade vid premiären den 10 januari 1927 i Berlin. Halvtimmen som troddes vara försvunnen för alltid upptäcktes för några år sedan i en kopia som en argentinsk privatsamlare tagit med sig hem efter urpremiären och som hamnat i ett arkiv i Buenos Aires. Liknande sannsagor om försvunna filmer finns det gott om i filmrestaureringens historia. Exempelvis hittades premiärversionen från 1928 av Carl Dreyers Jeanne d’Arc-film En kvinnas passion 1981 i en skrubb på mentalsjukhuset i Oslo.

När det gäller stumfilm ska man dock vara försiktig med att utse en originalversion. Genom omtagningar eller flera kameror som spelade in parallellt gjordes olika versioner som både varierade i skådespeleri och som klipptes samman på olika sätt för olika marknader. En film kunde ha ett tragiskt slut i Ryssland och ett lyckligt slut i USA beroende på vad som ansågs vara säljande. I fallet Metropolis klippte distributören Paramount under överinseende av dramatikern Channing Pollock ner och om filmen för USA och kastade en dryg halvtimme av premiärversionen. Det är den versionen de flesta sett. Tills nu.

Paramounts behandling och konkurrensen från ljudfilmen har varit den traditionella förklaringen bakom fiaskot för Metropolis. Men filmens öde beseglades redan under inspelningen 1925-26 på UFA i Neubabelsberg. Till tonerna av en våldsam mediehajp blåstes filmen upp till den kanske dyraste i historien med sina enorma dekorer, avancerade trickfoton, effekter och modeller samt en rollista om 758 skådespelare och 38 000 statister. Totalnotan slutade på över fem miljoner Reichmark i en tid då en genomsnittlig filmproduktion kostade 175 000.

Förväntningarna på det äkta paret, regissören Fritz Lang och manusförfattaren Thea von Harbou, som tidigare skördat succéer med Dr. Mabuse der Spieler (1922) och Niebelungen (1924), kom på skam. Kritikstormen, såväl i Tyskland som utomlands, talade om pretentiös kitsch, och särskilt finalens försoning mellan den lyxpartajande överklassen och de slavliknande arbetarmassorna under jord hånades. Socialisten H.G. Wells, vars romaner nämndes som en inspirationskälla, kallade den ett hopkok av klichéer och plattityder som utmanade det dummaste man någonsin kunde föreställa sig. Ett decennium senare gjorde han sin motfilm, Tider skola komma (1936).

Den postmoderna 1980-talsfilmen, dominerad av amerikansk high concept (Top Gun) och fransk cinéma du look (Det femte elementet), var däremot med sin eklektiska stilblandning, intertextualitet, episodiska berättande och fascination för spektakulära effekter och miljöer den perfekta tiden för filmens återfödelse. Filmmusikkompositören Giorgio Moroder klippte då om Metropolis till ett pärlband musikvideor för hitlistenamn som Queen och Pat Benatar, och ”en rockare vid namn Fritz Lang”, som en fransk recensent utbrast, var född.

Sedan dess har filmen blivit en älskad referenspunkt. För science fiction-filmer som Blade Runner och Batman Returns. Japansk manga som serien/filmen Metropolis. Musikvideor som Madonnas Express Yourself. Och romaner som Thomas Pynchons Gravitationens regnbåge. Den har omarbetats till två olika musikaler, och rättigheterna till en nyinspelning köptes 2007 av producenten Thomas Shuehly (Alexander).

Även ideologiskt passar den in med sin förskjutning av komplicerade sociala problem till en saga mer lik ett new age-religiöst psykodrama än rationell science fiction. Huvudpersonen Freders resa från naiv oskuld till vis frälsargestalt (Jesus, Buddha) som blir samhällets Hjärta är en modern Odipusmyt som ställer goda mot onda mödrar och goda mot onda fäder i ett samhälle organiskt uppdelat mellan Huvudet (överklassen) och Handen (arbetarna).

Det är inte svårt att förstå de som såg filmen som ett förebud om Nazityskland med sin syn en biologiskt förutbestämd samhällsordning under den allsmäktige ledaren. Kanske är renässansen för Metropolis på samma sätt en varningsklocka för en tid när demokratin runt om i västvärlden åter devalveras när politikens professionaliseras och högerpopulismen växer i takt med ropen på starkt ledarskap.