En människas prislapp

Journalisten Anders Roslund och före detta kåkfararen Börge Hellströms polisromaner räddade kriminalgenren under den tävling mot botten som var Beck– och Johan Falk-filmerna kring millennieskiftet. Deras romaner utmärks av trovärdiga människoporträtt i moraliskt intrikata kriminalberättelser med ett thrillerdriv som inte står USA:s bästa efter. Tv-dramatiseringen av debutromanen Odjuret (2010) och den i höstas biovisade TRE SEKUNDER (The Informer, 2019) gjorde, milt sagt, knappast rättvisa åt förlagorna.

Det gör däremot Box 21, den första av fyra tv-serier producerade för strömningstjänsten Viaplay, sannolikt för att Roslund vakat över den som både en av producenterna och manusförfattarna. Serien är trogen romanens obevekligt grymma berättelse om trafficking och vänskapskorruption samtidigt som den förvandlar romanernas huvudperson, den åldrade mordutredaren Ewert Grens (Leonard Terfelt), till en polis i början av livet och karriären. Desto hårdare blir hans fall från självbedrägeriets illusioner.

Serien börjar i sommarkärlekens tecken när rumänska Lidia (Ilinca Neacsu) träffar sina drömmars pojkvän i Lucian Manea (Cristian Bota), som lockar henne till Sverige med löfte om ett välbetalt arbete.  Samtidigt i Stockholm har Grens och hans fru Anni (Sandra Andreis) parmiddag med kollegan Tobias (Simon J. Berger) och dennes fru Lena (Edda Magnason) för att fira sin nya lägenhet och att de väntar barn. Båda bilderna av rosenröd lycka visar sig snart sig bygga på en härva av nattsvarta lögner som ska förstöra många människors liv.

Romanens baltiska trafficking har in tv-serien ersatts av en från Rumänien. Samarbetet med den strålande rumänska ensemblen har uppenbart gett de svenska skådespelarna en vitamininjektion. Och i en serie med en gediget snickrad kriminalintrig förankrad i en dokumenterad verklighet behöver man inte lägga in en hysterisk actionturboväxel för att hålla åskådarna fångna. Spänningen och obehaget växer under ytan för varje scen.

Grens är till en början en fyrkantigt huggen polis med svartvit världsbild. Han kan inte, vill inte, se janusansiktet på sin bäste vän. Detsamma gäller Lidia, som är så hungrig efter kärlek och framtidshopp att hon inte ser ormtungan på sin förförare. På var sitt sätt blir båda en perfekt illustration av en utbredd, närmast kriminalbiologisk, föreställning om att förbrytelsens ansikte ser ut som skurkarna i gamla serietidningar eller filmer. Ett tydligt ”dom” som aldrig kan vara ”en av oss”.

Temat får en extra skruvning i porträttet av knarklangande våldsbrottslingen Jochum Lang i Joakim Sällquists (GOLIAT, 2018) gestalt. Någon som ser ut att ha ”råskinn” stämplat i pannan och kallas ”psykopat” men som snart visar andra sidor när han kämpar för att bryta upp från en roll som plågar ihjäl hans själ. Förutom att göra en av seriens många lysande rollinsatser är han en välkommen motbild till demoniseringen av förbrytare i dagens straffrättsdebatt.

Box 21 är en serie som håller åskådaren i ett järngrepp från första till sista rutan. En av få svenska produktioner som inte slösar med åskådarens tid genom att parkera i sömngångarläge efter avsitt ett eller två. Tvärtom berättas den som ett crescendo av oväntade avslöjanden och moraliska komplikationer som tvingar åskådaren till eftertanke.

© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-01-17.

Box 21
Tv-serie i sex avsnitt på Viaplay. Regi: Mani Maserrat. Manus: Dennis Magnusson, Stefan Thunberg, Anders Roslund.  Med: Leonard Terfelt, Ilina Neacsu, Alexandra Sarbei, Mimosa Willamo. Längd: 0.45/avsnitt.