En kärlekshistoria inför världspublik

”An emotional Republican,” en konservativ, tillknäppt och hämmad man, beskrev Paul Newman sig som i flera intervjuer. Men i en intervju fortsatte han: ”Mitt möte med Joanne [Woodward, hans andra fru] väckte till liv en sexuell varelse; jag är helt enkelt hennes skapelse.” Förvandlingen demonstrerar dokumentärserien The Last Movie Stars genom att klippa från Newmans tidiga, kantiga rollprestationer i pekoral som Silverbägaren (The Silver Chalice, 1954) under tidigt 1950-tal till den gymskulpterade sexsymbol som, ångande av köttslig lust, presenterar sig i genombrottsfilmen Lång, het sommar (The Long, Hot Summer, 1958).

På bioduken spelar Woodward en inbunden skollärarinna som till slut faller för småstadsrebellen. I verkligheten var det ombytta roller från det att de träffades 1953 på legendariska Actors Studio i New York till att de gifte sig fem år senare. Hon var den hämningslösa bohemen, som till de äktenskapliga samkvämen köpte en dubbelsäng från en bordell i New Orleans.

The Last Movie Stars är en problematisk titel, då stjärnor vanligen är något annat än karaktärsskådespelare. Stjärnorna John Wayne, som klev in på bioduken från jobbet som filmrekvisitör, och Lana Turner, som en talangscout hittade på en glassbar, modellerades av filmbolagen till att spela rolltyper som de med små variationer upprepade under hela karriären. En karaktärsskådespelare är däremot någon som utbildats på teaterskolor till att gestalta ett brett spektrum av psykologiskt komplexa rollfigurer.

Newman och Woodward var unika då de lyckades kombinera karaktärsskådespeleri med stjärnstatus. När de gifte sig stod hon på karriärens topp efter att 1957 ha tilldelats en Oscar som bästa skådespelerska för huvudrollen i det psykologiska dramat Evas tre ansikten (The Three Faces of Eve, 1957). Tre barn och sju år senare var Newman det stora affischnamnet efter filmsuccér som Katt på hett plåttak  (Cat on a Hot Tin Roof, 1958), Exodus (1960), Fifflaren (The Hustler, 1961; uppföljare: The Color of Money, 1986),  och Vildast av dem alla (Hud, 1963).

Det plågade honom under deras femtioåriga äktenskap, inte minst för att han såg henne som den mer begåvade av de två. På teaterscenen och i tv var hon det stora namnet, men när han i sin regidebut Rachel, Rachel (1968) försökte återuppliva hennes karriär på bioduken gick det sämre. Den vann henne flera priser och lovord från kritikerna, men publiken stannade hemma. Och mönstret upprepade sig för alla filmerna de gjorde ihop under följande decennier.

The Last Movie Stars, regisserad av Ethan Hawke, bygger på intervjumaterial som manusförfattaren och nära vännen Stewart Stern (Ung rebell/ Rebel Without a Cause, 1955) gjorde med den talträngde Newman, hans betydligt frispråkigare fru, barn och vänkrets för memoarboken  The Extraordinary Life of an Ordinary Man som publicerades i höstas. Serien får ibland en hagiografisk slagsida men blundar å andra sidan inte för Newman & Woodwards konstnärliga kraschlandningar. Överflödet av intressant arkivmaterial, skarpsynta kommentarer av vänner som Gore Vidal och Martin Ritt och välvalda filmklipp som ibland med kirurgisk precision dissekerar deras liv – kärleken, alkoholismen, grälen, relationerna till barnen – gör serien mycket sevärd.

© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-03-15.

The Last Movie Stars
Strömmad dokumentärserie i sex avsnitt. USA 2022. Skapad av: Emily Wachtel. Regi, berättare: Ethan Hawke. Med: Paul Newman, Joanne Woodward, Martin Ritt, Stuart Rosenberg. Röster: Laura Linney, George Clooney, Karen Allen, Vincent D’Onofrio. Längd: 0.48–1.16/avsnitt. HBO Max.

Paul Newman, The Extraordinary Life of an Ordinary Man: A Memoir, byggd på intervjuer gjorda av Stewart Stern, redigerad av David Rosenthal. Century/Penguin 2022.