Hagamannen. Efter honom, Örebromannen och Nytorgsmannen. Tre ökända serievåldtäktsmän under de senaste två decennierna. Alla med vanliga svenssonnamn – Lindgren, Eliasson, Holm – och utan en kriminell bakgrund som gjort avtryck i polisens register. Brottsutredningarna blev därför några av de mest omfattande i den svenska kriminalhistorien.
Hagamannen spred skräck i Umeå 1999–2006 tid innan han som den 777:e topsade personen i polisutredningen kunde lagföras. Han är ett slående exempel på någon som inte passar in i stereotypa föreställningar om sexförbrytaren som en pervers enstöring med solkigt yttre och sadistisk porr rullande 24/7 på datorskärmen som sitt enda sällskap.
Ingen i Lindgrens familj, bland arbetskamraterna eller grannarna hade den minsta misstanke om att han kunde vara Hagamannen. Tvärtom beskrevs han som en städad och lågmäld – någon karaktäriserade honom som vek – familjefar med småbarn. Avslöjandet kom som en chock för alla.
Överfallen och våldtäkterna följde däremot ett bekant mönster. De blev grövre, brutalare.
Det som började med fumliga nedbrottningar slutade med att han bet örat av sitt sista kända offer och släpade henne mot älven vid brottsplatsen medan han upprepade gånger skrek: ”Jag ska döda dig!” Hade inte någon uppmärksammat övergreppet från en närbelägen bro, kunde Hagamannen också blivit en mördare.
I stället sprang han iväg, ringde till sin sambo och åkte hem. En av flera märkliga detaljer i fallet som tydde på att han snabbt kunde slå på och av sin inre våldtäktsman. Och att han var så bra på maskspel att ingen i hans närhet kopplade samman tidpunkterna för hans utflykter från hemmet med överfallen.
Tv-aktuella dokumentärserien Hagamannen börjar med intervjuer av journalister, poliser, brottsoffer och andra Umeåbor, som alla sett sin stad som en idyll fram till att våldtäkterna började. Det var förstås en illusion, vilket prästen Lisa Tegby understryker. För så är det med överfallsvåldtäkter; medierna ger dem krigsrubriker och förmedlar därmed intrycket av att de kommer som en blixt från en klar himmel mitt i tryggheten.
I själva verket begås den överväldigande majoriteten av våldtäkter, misshandel och mord på kvinnor i hemmet, där förövaren är brottsoffrets make, sambo, släkting eller kompis. De sker oftast i medieskuggornas tysthet. Överfallsvåldtäkter är kriminaljournalistiskt mer tacksamma än de tarvliga hemvåldtäkterna. Reportagen kan dessutom bli till kapitel i en säljande true crime-deckare.
I fjolårets dokumentärserie om Nytorgsmannen efterlyste en reporter profileringsverktyg som tidigt kunde sätta polisen på spåret. Men det enda som förenar våldtäktsmän är viljan att med våld och förnedring sätta kvinnorna på plats. Kvinnohatet. Just nu en populär genre också bland nättroll.
Hagamannens närmsta föregångare, den på 1970- och 80-talen omskrivna Södermannen, var tydlig på den punkten i en intervju. Han ville ”näpsa tjejerna, kvinnokönet”. Nytorgsmannen försökte i rättegången ge sken av att vara snäll, inte vilja skada, men hans filmer och anteckningar från övergreppen talar ett annat språk.
Med Hagamannen är det knepigare eftersom han inte precis var den frispråkiga typen i polisförhören och under rättegången. Hans besinningslösa våld sade emellertid mer än tusen ord.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-10-01.
Hagamannen
DOKUMENTÄR TV-SERIE I FEM AVSNITT PÅ SVT1/SVT24/SVT Play. Längd: 0.30/avsnitt. Texten bygger på en förhandsvisning av det första avsnittet. Premiär: 1 oktober.
Dokumentär inifrån: Nytorgsmannen (2022) i tre avsnitt finns på SVT Play.