Steven Spielbergs E.T. the Extraterrestrial (1982) tillkom mot bakgrund av 1970-talets uppbrott från den traditionella kärnfamiljen och ungdomsuppror 
med ideologiska förtecken. Produktionen sammanföll med återkomsten för den amerikanska kristna högerns konservativa samhälls- och familjeideal under Ronald Reagans presidentskap. I den amerikanska debatten, som även vann genklang i svensk politik, pekades familjesplittringen och framförallt frånvarande pappor ut som roten till allt ont, från knarkmissbruk till sociala upprorstendenser.
Men det var inte männen utan kvinnorna som blev måltavlorna i den av Reagans jordskredsseger i presidentvalet 1980 stärkta högerns propaganda för en återgång till så kallat traditionella familjevärderingar. Steven Spielbergs Närkontakt av tredje graden (Close Encounters of the Third Kind, 1977) är en av många krisskildringar av familjen som gjordes under 1970-talet och som pekar fram mot det kommande decenniets backlash. Här toppstyr den maskulina och dominanta mamman Ronnie (!) alla i familjen. Pappa Roy har reducerats till en kraftlös, infantil tönt som till och med förödmjukas av barnen. Hans enda utväg ur alienationen blir att bokstavligen lämna familjens värld för att försöka hitta hem på en annan planet.
Pappans återkomst
Alla planer på en uppföljare till succén Närkontakt av tredje graden avfärdades av Spielberg, som i stället klippte om filmen och lade till ett nytt slut i 1980 års så kallade specialversion. Men det är inte särskilt långsökt att se filmen E.T. som Roys symboliskt triumfartade återkomst och återförening med sin söndrade familj under en ensamstående, neurotisk och distanserad mamma. Liksom Roy står utomjordingen närmare barnens värld än de vuxnas, och barnperspektivet är så bokstavligt han endast är lite drygt en meter lång.
Titelfiguren anländer till Jorden precis efter att den biologiske pappan försvunnit från familjen, som nu befinner sig i kristillstånd – ekonomiskt, socialt och känslomässigt. Mellanbarnet Elliott, filmens huvudperson, mobbas i skolan och håller i klassisk mening på att hamna ”på glid” bort från samhällets normer. Mamman undviker att tala om vad som hänt i skilsmässan, men barnen har på något sätt fått reda på att pappan rest iväg med sin nya älskarinna. Elliott, hans storebror Michael och lillasyster Gertie fantiserar om honom i mammans frånvaro. Och snart blir han alltmer lik en sagofigur, som slutligen tar form i den namnlöse, utomjordiske botanisten som barnen kallar E.T.
All den barnslighet och fantasifullhet som underminerade Roys fadersroll i Närkontakt av tredje graden vänds i E.T. till ett beundrat ideal och förses med magiska egenskaper. Den utomjordiske besökaren kan trolla på riktigt och som en science fiction-variant på Peter Pan – en figur Spielberg skildrade i Hook – kan han förstås flyga. Men viktigare än så är de andliga egenskaper av visdom och gränslös kärlek som döljer sig i hans fascinerande kombination av barn- och gammelmanskropp.
Både hans magiska finger, som på affischen liknas vid Guds finger i Michelangelos målning av skapelsen i Sixtinska kapellet, och hans i kristen mening obefläckade hjärta lyser med ett magiskt inre ljus som tecken på hans gudomliga krafter. Och det är som en förorternas Buddha eller Messias han kommer för att läka och försona en av politiska motsättningar söndrad kultur.
Den nye mannen
Även om USA var på väg högerut, både samhälls- och sexualpolitiskt, så gick det inte att helt komma förbi 1960- och 1970-talens feministiska landvinningar. En återgång till den typ av gammaltestamentlig, allsmäktig patriark som på film främst tog gestalt i John Waynes image var omöjlig. I E.T. får den traditionella, manliga auktoriteten formen av det närmast abstrakta hotet från underrättelseagenterna som jagar utomjordingen. De skildras som profillösa skuggestalter och med kameran, liksom utomjordingen, placerad i barnens ögonhöjd ser vi dem under större delen av handlingen i ett underifrånperspektiv. Betecknande är att ledargestalten bland dessa namnlösa män kallas ”Keys” efter den nyckelknippa han bär i midjehöjd.
Dramatiskt kulminerar filmen i en scen där både Elliott och E.T. håller på att dö. Som filmen omsorgsfullt visar oss är de bokstavligen tvillingsjälar, något som symboliskt understryks av de gemensamma bokstäverna i deras namn: E(lliot)T. Alla känslor och sinnestillstånd som den ene upplever överförs också omedelbart till den andre. Bägge återkommer dock mirakulöst till livet just när allt hopp tycks vara ute, och den enda förklaringen ledtråden filmen ger oss till det hastiga tillfrisknandet är den starka kärleken dem emellan.
Samtidigt inträffar också en annan och lika spektakulär omkastning i handlingen när ”Keys” plötsligt träder fram ur anonymiteten och får ett mänskligt ansikte. Hans frälsningsliknande, andliga förnyelse skildras som resultatet av hans förnyade kontakt med det inre barnet i mötet med rymdvarelsen. Istället för att agera förföljare i dunkelt onda syften (barnen spekulerar om de ska utföra plågsamma experiment på deras intergalaktiske vän) byter han nu funktion från antagonist till allierad i kampen för att hjälpa utomjordingen komma hem. Denna humanisering förvandlar ”Keys” till en ny man, som inte längre framstår som hotfullt auktoritär utan istället som en trygg auktoritet. Filmen signalerar att ”Keys” i denna nya mansroll kanske kan Elliotts nya, mänskliga fadersfigur när låtsaspappan från rymden måste ge sig av.
Men den som ska fullkomna lärdomen och bli rymdvarelsens profet på Jorden är förstås Elliott själv. I filmens nyckelscen håller E.T. sitt lysande finger mot Elliotts panna och säger: ”Jag kommer för alltid att finnas där.” Elliott kommer att ta över stafettpinnen från E.T. och bli den nye moderatorn som kärleksfullt ska visa vägen ut ur samhällets och familjens kristillstånd från 1960- och 1970-talen för att vägleda oss in i det postfeministiska 1980-talet. Här är vi alltså ljusår från Sylvester Stallones eller Arnold Schwarzeneggers ideologiskt övertydliga och aggressiva hypermaskulinitet. I E.T. återtar inte mannen sin dominerande position genom kroppskrafter utan genom sin andliga och moraliska överlägsenhet.
© Michael Tapper, 2002. Sydsvenska Dagbladet 2002-03-27.
Vad är nytt i 2002 års upplaga av E.T. the Extra-Terrestrial?
* Förbättringar av originalmaterialet: Alla scenerna med E.T. har arbetats om med hjälp av datoranimation. I vissa fall har man ersatt originalfilmens specialbyggda robot med en helt datoranimerad version. Mestadels har man dock använt datoranimation för att öka realis
men i E.T: s rörelser och mimik, framförallt läppsynkningen av replikerna, eller i detaljer som att tyget över E.T. under flygturen med Ellittos cykel fladdrar i vinden.
* Ändringar i originalmaterialet 1: Poliserna som jagar Elliott och E.T. har inte längre pistoler i händerna. Med hjälp av datoranimation har dessa ersatts av walkie-talkies. Spielberg har sagt att detta både är en reaktion på de senare årens opinionsbildning för striktare vapenlagar och en bedömning av att polisens handlande i efterhand ter sig orimligt när det gäller att ingripa mot barn.
* Ändringar i originalmaterialet 2: Mamma Mary förbjuder i den nya versionen Elliott att klä ut sig till ”hippie” på Halloween. I originalversionen säger hon ”terrorist”, något som blivit ett känsligt ämne i USA.
* Ändringar i originalet 3: Elliotts användning av tillmälet ”penis-breath” har tagits bort.
* Ny scen 1: Elliott visar E.T. hur man använder badrummet och särskilt då badkaret.
* Ny scen 2: Halloween-sekvensen har klippts om i en längre version, där vi nu bland annat ser Mary leta efter Elliott.
* Ny scen 3: E.T. demonstrerar sin teleskopiskt utfällbara hals för Elliott.
* Ny scen 4: Ett kort inklipp där Elliott och E.T. hoppar till när telefonen ringer för att ytterligare förstärka den telepatiska kopplingen mellan de två.
* Musiken och ljudläggningen har mixats om i de nya Dolby Digital- och DTS-teknikerna.
Kommer detta att finnas i den nya versionen?
Det finns en yvig ryktesflora och en rad frågetecken som inte rätas ut på den officiella hemsidan www.et20.com. Här är något av det som kanske kommer att finnas med, men som inte bekräftats officiellt:
* Efter pilotvisningar av originalversionen klipptes en scen bort där Elliott hamnar hos rektorn för att ha släppt ut grodorna under biologilektionen. Rektorn spelas av Harrison Ford, och Spielberg ansåg att hans närvaro distraherade publiken från filmens fokusering på Elliott.
* På klipprumsgolvet efter den ursprungliga premiären hamnade också ett inslag när Elliott ritar med en krita i luften efter att E.T. druckit öl, något som Elliott också tycks påverkas av genom sin telepatiska kontakt med utomjordingen.
* På laserskiveutgåvan av filmen fanns en annan och längre slutscen där barnen, som i inledningen, leker ”Dungeons and Dragons” medan kameran går en åkning upp över huset för att visa oss den provisoriska sändarutrustningen som de byggt tillsammans med E.T.
© Michael Tapper, 2002. Sydsvenska Dagbladet 2002-03-27.