Dr Mabuse – civilisationens skrattspegel

Dr Mabuse, spelaren
av Norbert Jacques, översättning av Peter Handberg
Stockholm: Faethon, 292 sidor

Dr Mabuses ansikte
av Torbjörn Elensky
Stockholm: Faethon, 108 sidor

Dr Mabuse – spelaren 1 & 2, Dr Mabuses testamente och andra Mabuse-filmer finns att hyra på strömningstjänsten TriArt Play.

”Den förnäme äldre herren presenterade sig själv. Som vanligt uppfattade ingen namnet.” Så börjar Norbert Jacques hundra år gamla tidningsföljetong och roman, Dr. Mabuse, spelaren (Dr. Mabuse der Spieler, 1921–22), i ny, utmärkt översättning av Peter Handberg. Mabuse är den gäckande skuggvarelsen med tusen falska identiteter. Hans kameleontlika maskeringskonst och multinationella nätverk av hantlangare gör att han samtidigt kan vara överallt och ingenstans för att manipulera människor, spela med dem.

I romanen är hans mål att, likt Kurtz i Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta (Heart of Darkness, 1902), fly det dekadenta Europa för att bygga sitt eget furstendöme i den laglösa djungeln. Alltför futtigt, tyckte den tyska filmindustrins galjonsfigurer, regissören Fritz Lang och hans maka/manusförfattare Thea von Harbou. I deras filmer blev Mabuse den populärkulturella ikon vi känt i hundra år: en brottets Napoleon som vill störta hela världsordningen och på ruinerna bygga sitt kriminella herravälde av skräck, misstro och hat.

Hans föregångare är Sherlock Holmes antagonist Moriarty, hans arvinge James Bonds ärkefiende Ernst Stavro Blofeldt. Alla är de mångbegåvade genier i brottets tjänst, beviset för att civilisation, bildning och vetenskap inte står i motsats till barbari. Tvärtom kan civilisationens organisation och teknologi göra barbariet till en högeffektiv kriminell maskin. Det var något Europa demonstrerat under folkmorden i Amerika efter 1492 med fortsättning i 1800-talets kolonialism och 1900-talets industriella utrotningsläger i Nazityskland.

För dåtidens konservativa var Mabuse en nihilistisk uppkomling som hotade traditionella hierarkier och moral, för liberaler personifierade han de nya antidemokratiska rörelserna kring en karismatisk tyrann. Nazisten såg i honom en parasiterande judebolsjevik, kommunisten en skrupelfri rovkapitalist.

Flanerande genom David Kalats bok The Strange Case of Dr. Mabuse (2005), Patrick McGilligans Fritz Lang-biografi från 1997 och Tom Gunnings monografi The Films of Fritz Lang (2000) sammanfattar författaren Torbjörn Elensky forskningen om kulturfenomenet Mabuse i sin nästan hundra sidor långa essä Dr. Mabuses ansikte. Själv läser han in den demoniske gangsterbossen som en i raden av historiens många moraliskt förtappade vetenskapsmän och alkemister i uppror mot Guds ordning. Gott så, även om jag rekommenderar ovanstående böcker för den som vill dyka djupare i ämnet.

För mig är Mabuse främst en skräckbild av industrialismen kring 1900. Filmen introducerar oss till honom som spindeln i nätet för ett brottssyndikat organiserat efter tidsstudiernas profet, Fredrick Winslow Taylors idéer om optimal arbetseffektivitet. Alla underhuggare är specialiserade på sina uppgifter i en avancerad rånkupp. De har synkroniserade klockor för att på sekunden vara på rätt ställe i arbetskedjan.

Mabuses väloljade förbrytarmaskin ser länge ut att garantera hans seger, om det inte vore för hans enda mänskliga svaghet: kärleken till den enda kvinnan på jorden som kan stå emot hans hypnotiska kraft. Fångad i sin egen underjordiska labyrint av hemliga rum förvandlas hans falsksedelpressar till industriella monster som driver honom till vansinne. Några år senare förvandlades den gigantiska maskinen som producerar energi åt framtidsstaden i Lang och von Harbous Metropolis (1927) till en människoätande avgudabild. Som i Frankenstein vänder sig vetenskapens monster mot sin mänskliga skapare.

Men det var då, 1922. Vem skulle Mabuse kunna vara idag, 2022? Kanske en finanssvindlare som i decennier manipulerat världens börs- och valutamarknadens kurser. Det är ett konspiratoriskt scenario Ungerns premiärminister Viktor Orbán använt med framgång i sin antisemitiska hatkampanj mot mångmiljardären George Soros.

I sin sista film Dr. Mabuses 1000 ögon (Die Tausend Augen des Dr. Mabuse, 1960) från 1960 skissade Lang på superskurken som symbol för det nya övervakningssamhället. Någon som har sina ögon och öron överallt och ingenstans för att kartlägga dina svagheter och påverka dig i smyg genom medierna som formar din verklighetsbild. Någon som håller sin hypnotiska blick låst i din. Där hittar vi vår tids Mabuse.