Nicolas Winding Refn har danskt pass men tycker egentligen inte att han har något land. Han känner sig som mest hemma i ett flygplan, på resa. Därför välkomnar han den nya digitala och globala världen.
– Jag har aldrig sett mig som en del av skandinavisk film, kulturellt eller konstnärligt. Mina filmer har fått bättre kritik och dragit mer folk i Frankrike och USA. För mig är den digitala revolutionen av hur man producerar, distribuerar och konsumerar film en spännande utveckling. Det innebär att jag kan göra filmer, snabbt, billigt och i stort sett var som helst i världen.
Det är också det han tänker göra. Efter floppen för den tidsödande och kostsamma Fear X gick han i konkurs, betalade skulderna med Pusher II och III och började om utanför Danmark. BRONSON (2009) är producerad i Storbritannien, den kommande vikingasagan VALHALLA RISING (premiär i mars 2010) har finansierats i Frankrike och snart påbörjar han sitt tvåfilmskontrakt för Universal med Jekyll.
– Andra filmer jag planerar för är en asiatisk västern som utspelas i Bangkok: ONLY GOD FORGIVES och den amerikanska The Dying of the Light, efter manus av Paul Schrader. Men filmbranschen är full av oinspela
de projekt, man vet aldrig vad som verkligen genomförs.
Den nu bioaktuella Bronson kom till av en tillfällighet när han var i London. Refn hade aldrig hört talas om ”Storbritanniens farligaste fånge”, och var egentligen inte intresserad av att göra en biografi.
– Jag såg en chans att göra en film som handlade om mina egna självdestruktiva och nihilistiska drag, som kulminerade på ett olyckligt sätt under inspelningen av Fear X. Det blev en berättelse om förvandling, om nödvändigheten av att göra konst för att överleva, inte för att bli rik och berömd. Jag lärde mig mycket av det långvariga samarbetet med [författaren] Hubert Selby på Fear X, och hade han levt är jag övertygad om att han skulle ha älskat Bronson. Annars har jag tagit mycket från Kenneth Anger, i synnerhet Scorpio Rising.
När vi talar om ljudet och musiken till filmen säger han att han ofta väljer musik under manusarbetet: Pusher är punkrock, Pusher II Iron Maiden och Pusher III Neil Diamond. Bronson är Pet Shop Boys? Och jag som mest hörde Wagner.
– Jo, men trots sin våldsamhet och machismo är den egentligen en feminin film om en exhibitionist, en supermodell. Då passade det med Pet Shop Boys. Wagner är mest där för att understryka hans självuppfattning. Hans vandring genom fängelset till tonerna av gudarnas inmarsch i Valhalla ur Nibelungenringen är hans ögonblick av triumf, av storhet. Åtminstone i hans egen föreställningsvärld. Annars det så tyst, så tyst på ljudbandet i Bronsons cell.
När vi pratar om framtiden drömmer Refn att få regissera en Pixarfilm eftersom WALL-E (2008) var ett mästerverk. Men egentligen är hans viktigaste drivkraft att aldrig fastna i en form, att ständigt utvecklas och förändras.
– En skräckfilm eller en romantisk komedi, skulle jag kunna tänka mig. Men det senare vill min agent inte att jag ska säga när jag i USA eftersom det förstör min image.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-08-27.
Nicolas Winding Refn
Dansk regissör, född 1970 i Köpenhamn men uppväxt i New York. Son till Anders Refn, känd som regissör till Snuten som rensade upp (Strømer,1977) och som filmklippare bl.a. till Antichrist. Hoppade av både American Academy of Dramatic Arts i N.Y. och danska filmskolan för att göra en kortfilm, som han med endast 3,2 miljoner i finansiering byggde ut till långfilmsdebuten Pusher (1996). Övriga filmer: Bleeder (1999), Fear X (2003), Pusher II (2004), Pusher III (2005), Bronson (2009), Valhalla Rising (2010). Har även regisserat för TV, t.ex. Marple: Nemesis (2005).