Lejonjakt, erotisk dans, orientaliska giftmord, en rymdresa till Mars och världens undergång i Höganäs är några av attraktionerna som Danska Filminstitutet erbjuder på sin nya filmsajt STUMFILM.DK Hittills har man hunnit lägga upp 37 digitaliserade och restaurerade stumfilmer i bluray-kvalitet (= 1080p), men vid slutet av år 2023 räknar man med att det ska finnas cirka 415 danska stumfilmer från perioden 1903–1928 på sajten. Gratis tillgängliga även för oss som bor utanför Danmark.
Innan Hollywood växte fram under första världskriget dominerade Frankrike, Italien Tyskland och Danmark världens biografer. Den första danska blockbustern kom 1908 med Viggo Larsens Lejonjakten (Løvejagten, bilden ovan). Filmen förbjöds i hemlandet efter protester från djurrättsaktivister, då regissören hade låtit skjuta två för ändamålet inköpta lejon, men man smugglade kopior till Sverige, där den gjorde succé, och vidare ut i världen.
Guldåldern som följde fick sitt största affischnamn i Asta Nielsen, som väckte skandal med en vampig ”gauchodans” kring sin kinkigt bundna scenpartner i Afgrunden (1910, bilden ovan). Den nystartade svenska filmcensuren ryckte ut med saxen, vilket ironiskt nog var lyckosamt eftersom scenen arkiverades och därmed blev den bäst bevarade i hela filmen. Det utnyttjade Jan Troell när han tog med censurklippet i sin långfilmsdebut Här har du ditt liv (1966).
Andra världsstjärnor var Valdemar Psilander, död under oklara omständigheter 1917, endast 32 år gammal, och komikerduon Fyrtornet och Släpvagnen (Fyrtårnet og Bivognen). Men även flera regissörer blev kända, däribland August Blom, Danmarks genom tiderna mest produktive med sina drygt 100 filmer från debuten Sherlock Holmes IV (1909) till pensioneringen 1925.
Blom slog igenom med några filmer på det då populära kioskromantemat om vit slavhandel, typ: lantlolla svarar på annons eller söker jobb bara för att hamna på bordell. Social upplysning enligt regissören, om än publiken sprang benen av sig till biograferna av helt andra skäl.
Men Blom gjorde också filmer med större ambitioner, som påkostade katastroffilmen Atlantis (1913, bilden ovan) efter nobelpristagaren Gerhart Hauptmanns roman. Produktionen var internationell, med bland andra ryska operadivan Ida Orlov i en stor roll och ungerska regitalangen Mihály Kertész – senare känd i Hollywood under namnet Michael Curtiz (Casablanca, 1942) – som Bloms regiassistent.
Än mer ambitiösa var Holger-Madsens storslagna fredsappeller, inspelade i första världskrigets skugga och därför förbjudna i flera av de stridande länderna: Ner med vapnen! (Ned med vaabnene! 1915; efter österrikiska pacifisten Bertha von Suttners roman), ”Pax Aeterna” (1917) och science fiction-sagan Himmelsskeppet (Himmelskibet, 1918, bilden ovan). Sistnämnda filmens skildring av en rymdexpedition till planeten Mars, bebodd av fredsälskande fruktarianer, inspirerade sannolikt till James Hiltons bästsäljare om Shangri-La, Bortom horisonten (Lost Horizon, 1933), odödliggjord på film av Frank Capra fyra år senare under upptakten till andra världskriget.
Många godbitar finns redan, ännu fler återstår. Av Carl Th. Dreyers regiarbeten finns än så länge bara Mannen och hans överman (Du ska ære din hustru, 1925). Av Benjamin Christensen – då känd för thrillrar som Det obekanta X (Det hemmelighedsfulde X, 1914), nu mest ihågkommen för svenskproducerade skräckfilmen Häxan (1922) – finns just nu ingenting.
Andra kommande attraktioner är den fantastiska filmserien 1911–1918 om den orientaliske giftmördaren Dr Gar-El-Hama (bilden nedan) och apokalypsfilmen Det flammande svärdet (Verdens undergang, 1916, bilden ovan), i vilken Höganäs förintas i ett meteorregn likt Sodom och Gomorra. En del filmer har musik och dansk/engelsk text, andra spelas upp utan ackompanjemang med endast danska mellantexter.
Inför denna ovärderliga gåva till hela mänskligheten frågar man sig förstås: När ska Svenska Filminstitutet (SFI) få tummarna loss till att erbjuda något motsvarande? Sverige har internationellt sett ovanligt mycket material bevarat från stumfilmstiden. Ändå finns bara ett fåtal titlar utgivna eller tillgängliga i någon form.
Cinémathèque Française-legenden Henri Langlois motto var: ”En film är egentligen inte restaurerad förrän den visas för en publik”. Just nu ligger den svenska stumfilmsskatten död i ett arkiv i Stockholm. På allas vår skattebekostnad men utan att den finns tillgänglig för oss, trots att mycket är digitaliserat. Ett rimligt krav är därför att SFI snarast följer det danska exemplet från stumfilm.dk.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-11-20 (i tryck 2019-11-22).