Chris Marker-koden – Michael Tapper

Chris Marker Collection
SODA Film + Art
Bluray/dvd (import)

Chris Marker (1921–2012) är filmvärldens Thomas Pynchon – känd och mytologiserad för sin förmåga att hålla sig undan kändisskapets mediala rampljus. Under sin karriär gav han få intervjuer, fotografierna av honom är än färre och med undantag för Terassen (La Jetée, 1963) och Sans soleil (1982) fick hans 59 filmer knappast någon distribution värd namnet. Därför är det här urvalet av tio titlar efterlängtat av världens cineaster

Liksom Pynchon ägnade sig Marker åt metafiktion, alltså fiktion som kritiskt reflekterar över sina konstnärliga traditioner och stilgrepp. Han kallas ofta dokumentärfilmare eftersom han utgick från dokumentärt material men en bättre beteckning är filmessäist, och en provkarta på hans många påhittiga stilgrepp finns i Brev från Sibirien (1957), som är samlingens paradnummer.

Bilderna från resan i efterkrigstidens Sovjetunionen kommenteras med en ström av spirituella infall och eftertänksamma analyser. Ställd inför renens ekonomiska betydelse i Sibirien spränger han in en fejkreklamfilm i amerikansk stil för djuret som universalråvara till allt från transportmedel till frukostflingorna Horn Flakes. Sedan följer en sekvens från staden Jakutsk, repriserad tre gånger med kommentarer av olika politisk färg.

Båda inslagen är träffande parodier på dåtidens kallakrigspropaganda. Man har sällan tråkigt i sällskap med den intellektuellt lekfulle Marker, och jag undrar om inte kulturprogrammet Kobra i sina bästa stunder har snott åtskilligt från honom. Ofta är hans infallsvinklar på det som passerar framför kameran så överraskande att en del har kallat honom utomjording eller besökare från framtiden.

Sanningen är att han var en vänsterintellektuell med alltför anarkistisk läggning för att tugga floskler. Spränga gränser och utforska nya områden var hans melodi. Såväl Brev från Sibirien som Söndag i Peking (1956) ignorerar de respektive ländernas revolutionära galjonsfigurer till förmån för vardagsmänniskornas vitalitet och skaparkraft.

Marker skrev också om film, gärna om amerikansk animation, och gjorde den animerade Astronauterna (1959) i samarbete med Walerian Borowczyk. Med samma glöd kastade han sig på 1980- och 90-talen över nya multimediatekniker, utnyttjade videoformatets möjligheter och gjorde interaktiva cd-rom. Som fåtalet intervjuer avslöjar, var hans verk fantasins seger över usla ekonomiska villkor. Inte olikt ett återkommande tema i filmerna.