Leya Wahby (Evin Ahmad) inleder och avslutar serien med ett ”sikta mot stjärnorna”-peptalk på för den start-up-bransch som gjort henne till affärsvärldens kelgris. TargetCoach, bolaget hon startade i säsong ett, står på tröskeln till börsnotering under bifallsropen ”jalla Nasdaq”. Däremellan tvingas hon städa upp efter att finansiella sugardaddyn Tomas Storms (Olle Sarri) använt bolaget för omfattande skattefiffel, något som väckt Ekobrottsmyndighetens intresse.
Leya bryter med Tomas, och hennes klassresa skjuts på framtiden. Hon åker tillbaka till förorten för att ragga nya snabba cash, bara för att åter hamna i korselden från langarbossen Ravys (Dada Fungula Bozela) krig om kontrollen över knarkhandeln. Nu heter utmanaren Zaki (Ada Kais), och han har en ny affärsidé: att värva minderåriga hjälpredor direkt från lekplatsen.
Säsong två är i flera avseenden lik alla uppföljare i genren. Det är mer av allt från ettan: fler eldstrider, större likhögar, hårdkoktare idisslande på tema ”fuck you/jag ska knulla dig” som svar på varje verklig eller inbillad oförrätt. Skillnaden är att Snabba cash – serien liksom Jens Lapidus roman- och filmtrilogi – delvis kontrar dagens högerpopulistiska bild av kriminaliteten som irrationellt ond och importerad, i klarspråk: barbarisk, helt i enlighet med beprövat nazistiskt propagandarecept.
Här får vi åtminstone en fläkt av kriminalitetens orsaker i en fattig uppväxt med bristfällig utbildning och självförakt, såsom det en gång var för svensk arbetarklass. Uppkomlingen Leya är aldrig mer än ett litet felsteg från att ramla tillbaka ner i förortens rännsten. Hennes enda chans är att vända sitt underläge som invandrare och kvinna till en framgångssaga som bekräftar skenbilden av ett Sverige där alla kan lyckas om bara viljan finns. Utan kapital eller kontaktpunkter i näringslivsgrabbarnas klubb för inbördes beundran är hon bara en exotisk leksak.
Den utsattheten blir akut i mötet med börshajen Markus Werner (Peter Eggers). Han står gärna till tjänst, men bara om Leya är öppen för några avklädda gentjänster i hans tjusiga nya lyxpool med utsikt. Tyvärr blir scenen både rumphuggen och dramatiskt håglös där den borde varit påträngande, äcklande, förnedrande… för att göra rättvisa åt vad sexuella trakasserier faktiskt innebär för den som utsätts.
Säsong två av Snabba cash saknar alltså inte brister, och det främst i manusets torftiga dialog på en kreolsvenska som blandar svengelska med somaliska och arabiska. Här visar man sig oförmögen att förvalta Lapidus hårdkokta men poetiska ordkonst. Visuellt är det bättre. Användningen av handkamera, bildinställningar och klippning har fått mer kraft och nerv under både actionscenerna och i de melankoliska inslagen då pojkvännen Salim (Alexander Abdallah), som mördades i säsong ett, hemsöker Leya mitt i vardagen.
Men det som gör den nya säsongen bättre är att storyn tar en överraskande ny vändning som sätter en grym men logisk punkt för andra säsongen. Om det blir någon fortsättning är osäkert, i så fall blir perspektivet ett annat såvida Leya fortsätter som huvudperson. Kanske kan vi då få se mer av den ekonomiska kriminalitet med vitt, svenskt ansikte som vi nu bara anar har ett finger med i det knarkkrig som i svensk debatt och i medier ofelbart får ett brunt eller svart ansikte.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-09-22.
Snabba cash, säsong 2
STRÖMMAD KRIMINALSERIE I SEX AVSNITT. Sverige, 2022. Skapad av: Oskar Söderlund efter Jens Lapidus romantrilogi. Med: Evin Ahmad, Olle Sarri, Alexander Abdallah, Ali Alarik. Längd: 0.38–0.49/avsnitt. Netflix. Premiär: 22.9.