Valdagen kom inte oväntat i vägen för blogg nummer två. Så här dagen efter är det kluvna känslor. Sverige får äntligen regeringsskifte men med många frågetecken. För om en socialdemokratiskt ledd regering allierar sig med Folkpartiet och Centern kan man undra hur stora förändringar det egentligen blir när det gäller utförsäljningen av medborgarnas gemensamma tillgångar till den borgerliga alliansens sponsorer, skatterabatter för de rikaste med ökade klassklyftor som följd och den katastrofala förstörelsen av skolan. Bara för att ta några exempel.
Samtliga faktorer har starkt bidragit till det FASCISTISKA SVERIGEDEMOKRATERNAS framgångar. Urholkningen av demokratin som följer på den nyliberala undermineringen av blandekonomin har fött en tilltagande maktlöshet och politikerförakt. När politiker i par med storföretag och riskkapitalister förvandlar oss från medborgare till konsumenter, då blir demokratin bara en tom formalitet. Och när klassklyftorna ökar, hjälpt av Milton Friedmans piedestalsatta teorier om jämviktsarbetslöshet, då ökar man medvetet de sociala motsättningarna.
Sista spiken i demokratikistan är ödeläggelsen av den svenska skolan. Det började med kommunaliseringen av den statliga skolan 1991 och friskolereformen 1992 – båda under den förra och lika katastrofala borgerliga regeringen 1991–94. Det blev startpunkten för en ökad segregation mellan kommunerna, som markerade återtåget bort från socialdemokratins jämlikhetsideal och tillbaka till 1800-talets gamla klassamhälle där de priviligierade hade gräddfilen in till höga utbildningar och därmed toppjobben i samhället. Det har sedan förstärkts ytterligare med nedmonteringen av grundvux och komvux. Att socialdemokraterna själva fortsatt den politiken och inte signalerat att man velat bryta den efter maktskiftet i år gör bara saken än värre.
Idag kan många universitets- och högskolelektorer vittna om en inte bara dramatisk fallande utbildningsnivå, vilket har tvingat naturvetenskapliga utbildningar att starta repetitionskurser i matematik, utan också en fallande läsförståelse och allmänbildningsnivå. De sistnämnda två drabbar särskilt humaniorautbildningarna, där textförståelse, analytisk förmåga och en bred kunskapshorisont är grundläggande för en fri och innovativ forskning. Detta har skett samtidigt med en ökad betoning på betygssättning, disciplin och katederundervisning.
Som LARMRAPPORTER har visat, används betygen numera som konkurrensmedel av många friskolor. Elever på friskolor, som har en SOCIAL SNEDFÖRDELNING, kommer in på höga utbildningar med hjälp av betyg som inte speglar deras verkliga kunskaper. Utanför hamnar elever från kommunala skolor, i glesbygd eller från segregerade områden som inte har inflationsuppblåsta betyg men som kanske bättre hade klarat utbildningarna.
Idéhistorikern Sven-Eric Liedman belyser i sin debattbok med den filmiska titeln Hets! En bok om skolan (2011) hur utvecklingen under den i utbildningssammanhang totalt obildade utbildningsministern Jan Björklund blivit en förödande mix av marknadsliberal förvaltning och ett återupplivande av ärkekonservativa pedagogiska ideal från tiden före andra världskriget. Resultatet har blivit en auktoritär skola som fostrar okritiska elever med utbildning likriktad för anställningsbarhet, inte för kritiskt tänkande eller kreativt nyskapande. De där svenska Nobelprisen Björklund utlovade kan han alltså glömma, likaså de liberala frihetsflosklerna. Han har skapat en skola för undersåtar, och det har han gjort genom att konsekvent ignorera all forskning på skolområdet. En del av den här problematiken speglas i den bioaktuella, österrikiska dokumentären ALPHABET.
Det ökande antal av framförallt unga som idag röstar på Sverigedemokraterna är produkten av denna minskade bildning och ökade tro på enkla, auktoritära lösningar. Det är här vi ser grogrunden för historieglömska och historierevisionism visavi fascismens historia. På så sätt har ett parti som Sverigedemokraterna och dess svans, Svenskarnas Parti, kunnat återföra fascismen och dess antidemokratiska värderingar till den politiska dagordningen.
Början på en verklig förändring bort från dagens katastrofkurs vore att slänga Björklunds samtliga skolreformer, inklusive läroplan och betygssystem i papperskorgen. Förstatliga hela skolan. Tillåta endast fristående, icke-vinstdrivande skolor på en demokratisk grund – bort med religiösa friskolor, således. Det är lika viktigt som att kasta Milton Friedmans ekonomiska teorier på den historiska sophögen. I farten kan man också skrota det Friedman-inspirerade New Public Management, som ekonomiserat all offentlig verksamhet. Med den som instrument för en förment opolitisk avhumanisering har vårdtagare på sjukhus, studenter på skolor och äldre med hemtjänst förvandlats till kvartalskapitalistiska kalkyler. Denna borgerliga mullvadsverksamhet har förvrängt den gemensamma sektorn till en marknadsekonomi i offentlig regi, där pengar i stället för människor står i centrum.
Dags för en kursomläggning till ett samhälle, där solidaritet, jämlikhet och demokrati åter blir ord som fylls med konkret mening och som kan ingjuta ny framtidstro.
© Michael Tapper 2014. Endast på hemsidan michaeltapper.se 2014-09-15.