Anime – på tröskeln till det stora genombrottet i väst

Japan har idag världens största serietidnings- och animationsproduktion, en mångmiljonindustri med lika stor variation som skönlitteraturen och spelfilmen och som därför är förankrad i alla åldersgrupper. Begreppet ”serietidningsestetik” är knappast ett skällsord eftersom konstarten åtnjuter hög status. Det gör också flera av dess främsta utövare, exempelvis tecknargruppen STUDIO4ºC, som gjorde det mesta av arbetet på Animatrix-filmerna. Mest respekterad är otvivelaktigt Hayao Miyazaki, en politiskt aktiv och konstnärligt högt driven anime-veteran som nu är bioaktuell med den Oscarbelönade Spirited Away.

Allt började dock med Osamu Tezuka. Inspirerad av Walt Disney och Max Fleischer (Karl-Alfred), blev han från slutet av 1940-talet centralgestalten inom den moderna tecknade serien, manga. Det japanska serietecknandet blev en dynamisk hybrid mellan den amerikanska teckningsstilen och japansk, ordlös bildberättartradition med rötter i 700-talets rullbilder, emakimono, som ofta återgav litterära verk och sagor i en serietidningsliknande form. Tezukas serierutor präglades av ”filmiskt” dynamiska rörelser och bildvinklar. Och bildelementen gled gärna över gränserna mellan rutorna som om de försökte spränga själva ramen för berättandet.

När Tezuka även började skriva och regissera tecknad film, anime, i början av 1960-talet kompletterade han sin berättarteknik med en kamera- och klippningsteknik inlånad från spelfilmen: panoreringar, zoomningar, montageklippning. Det stilbildande resultatet i tv-serier som svartvita Astro Boy (1963) och fyrfärgstecknade Kimba, det vita lejonet (1965) präglar anime än idag. Men trots att bägge serierna visades i USA och Europa dröjde det till slutet av 1980-talet innan både manga och anime började få en fast – om än till en början liten – publik i västvärlden.

Dagens västpublik upptäckte förmodligen den japanska seriekulturen först med Katsuhiro Ôtomos Akira (1988), en filmversion efter hans egen populära och även till svenska översatta science fiction-serie. Problemet var dock, då som nu, att Europas och USAs animationsindustri nästan helt riktas till en barnpublik medan japansk animation görs även för vuxna. Akiras starka våldsinslag och komplicerade handling kring ett hemligt vapenprojekt i ett framtida Tokyo gjorde den barnförbjuden i många länder, och den vuxna publiken uteblev på de få alternativa biografer som tog upp den på repertoaren. Däremot har den senare, i likhet med många efterföljande anime-titlar (se nedan), blivit en försäljningsframgång på videomarknaden.

I stället har anime kommit att förknippas med de många tecknade tv-serierna som rullar i framförallt kabelkanalernas barnutbud: Pokémon, Digimon, Sailor Moon, med flera. Framställda enligt löpandebandsprincipen på entreprenad i Sydkoreas gigantiska animationsfabriker, håller dessa i allmänhet en låg kvalitet. Det ger en skev bild av den enorma bredden och konstnärliga rikedomen bland Tokyos många anime-bolag, där det finns en spirande filmkultur som verkligen förtjänar uppmärksamhet och publikt genombrott i väst.

Därför är det glädjande att årets upplaga av Fantastisk Film Festival satsar på en hel serie färska anime-filmer från framstående tecknarbolag, även om jag hade önskat en än större variation på menyn. Under denna festival är särskilt den Blade Runner-inspirerade science fiction-filmen Parasite Dolls av intresse. En av upphovsmännen, Kazuto Nakazawa, återkommer senare i höst på svenska biografer som animatören bakom några tecknade inslag i Quentin Tarantinos Kill Bill. Tillsammans med den melankoliska, utsökt detaljtecknade sagofilmen Spirited Away ger den en glimt om vad vi har missat på svenska biografer under alltför lång tid.

© Michael Tapper, 2003. Sydsvenska Dagbladet 2003-09-19.

Fem sevärda anime-filmer på dvd (region 2)

1. Akira (1988)
Ytterst våldsam men intelligent science fiction av Katsuhiro Ôtomo om ett framtida samhälle under kontroll av ett militärindustriellt komplex.

2. Princess Mononoke (1997)
Ännu en konstfull och melankolisk sagofilm av Hayao Miyazaki där traditionell folktro blandas med upphovsmannens högst personliga föreställningsvärld. Filmen lade grunden till Miazakis internationella berömmelse.

3. Ghost in the Shell (1995)
Delvis Terminator-inspirerad, invecklad actionfilm av Mamoru Oshii om två cyborger (hälften människa, hälften robot) på jakt efter en mystisk hacker vid namn Puppet Master. Stilistiskt blev den en förebild till The Matrix-serien.

4. Metropolis (2001)
Filmatisering av pionjären Osamu Tezukas serie i regi av Tarô Rin och manus av Katsuhiro Ôtomo. Den ska inte förväxlas med Fritz Langs stumfilmsklassiker från 1927, även om det även här handlar om en robotflicka i en gigantisk och klasshierarkiskt skiktad storstad.

5. Animatrix (2003)
Lättillgänglig men välgjord samling av åtta kortfilmer mellan sex och sexton minuter som alla har en viss – om än ibland väl perifer – koppling till The Matrix-serien. Här blandas amerikanska, koreanska och japanska tecknarbolag i ett internationellt samarbetsprojekt som borde uppmuntra till fortsättning.