Angelägen festival med silverkant

Årets Silverméliès för bästa långfilm på Fantastisk Filmfestival delade juryn välförtjänt ut till den brittiska, ockulta thrillern Doctor Sleep. Liksom i sin Guldméliesbelönade debutfilm Photographing Fairies (1997) visar regissören Nick Willing här att det med genomarbetat manus, gedigna rollporträtt och drivet visuellt berättande går att göra en högklassig rysare på blygsam budget. Och på ett förtjänstfullt sätt använder han sig av den idéhistoriska undertexten i Madison Smartt Bells romanförlaga för att framkalla en skräckstämning som kittlar både känsla och intellekt.

I kortfilmskategorin valde juryn min egen favorit, nederländska Verboden Ogen (Förbjudna ögon). Hedersomnämnanden fick den tyska seriemördarthtrillern Tatoo för sitt ”visuella formspråk”, som juryns motivering löd, och franska kortfilmen Dans la nuit för sin intressanta ”variation av ett klassiskt gotiskt tema”.

Publikpriset för bästa långfilm gick till en film utom tävlan, den amerikanska Robinson- och Big Brother-parodin Series 7: The Contenders. Den är regisserad och skriven av manusförfattaren bakom Jag sköt Andy Warhol (1996), Daniel Minahan, med en nattsvart humor som ger en extra skärpa till den rakbladsvassa, samhällskritiska udden.

Här befinner vi oss endast några sekunder in i framtiden, då en direktsänd dokusåpa i amerikansk underklassmiljö lockar publiken med förnedring, social desperation och riktiga mord. Minahan har ett absolut gehör för förlagornas kvasidokumentära bildberättande och amatörmässiga rollinsatser, något som starkt bidrar till filmens djupt obehagliga och bara alltför sannolika bild av ett rovdjurssamhälle som belönar en psykopatisk livshållning.

Publikens kortfilmspris i kategorin live-action gick till belgiska Fait d’hiver och animationspriset till tyska Das Rad, en originell berättelse om ett ytterst långsamt och utdraget samtal mellan två stenar.

Genom sin nyvunna status som fullvärdig medlem av den EU-uppbackade European Fantastic Film Festivals Federation har Fantastisk Filmfestival i år blivit än mer angelägen för såväl publik som filmindustri. Federationens arbete syftar nämligen till en välbehövlig förstärkning av den europeiska skräck-, fantasy- och sf-filmens marknadsföring och distribution – två traditionellt svaga kort i konkurrensen med amerikanska produktioner.

I år har tävlingsfältet av europeiska filmer haft en genomgående jämn och hög konstnärlig kvalitet som bådar gott för framtiden. Som bland andra Angus Finney, Martin Dale och David Puttnam visar i sina debattböcker om det europeiska filmfiaskot efter 1960 ger dock historien ett skrämmande facit: På grund av obefintlig satsning på distribution och marknadsföring får filmer från europeiska länder oftast en mycket begränsad spridning på bio och video. Endast en försvinnande liten del av de dryga 3 500 unga regissörer som debuterat de senaste 40 åren kan dessutom se fram emot en karriär efter första långfilmen. Och många av de bästa filmarbetarna försvinner till USA.

Förhoppningsvis kan Fantastisk Filmfestival och de andra federationsmedlemmarna bidra till att förändra den situationen.