35-åriga Lena (Kim Riedle), tolvåriga Hannah (Naila Schubert) och hennes lillebror Jonathan (Sammy Schrein) hålls isolerade från omvärlden i ett fängelseliknande hus. Deras kidnappare, kallad Pappa, härskar över dygnets alla timmar. Han ger dem noggrant uppmätta matportioner och beordrar sängdags på fasta tider, inspekterar dem som en drillsergeant.
En natt lyckas Lena rymma men hamnar på akuten med Hannah efter en trafikolycka. Strax dyker äldre paret Matthias och Karin Beck (Justus von Dohnány, Julika Jenkins) upp. Deras dotter Lena har varit försvunnen i tretton år. Men har de hittat sitt barn? Är Lena mamma till Hannah och Jonathan? Vem är kidnapparen? Är han den ende förövaren?
Upptakten till tyska thrillerserien Älskade barn, baserad på Romy Hausmanns bästsäljare, ekar av fallet Josef Fritzl och omskrivna kidnappningar i USA. Men det som följer är en psykologiskt mångbottnad historia där gåtfulla luckor och överraskande pusselbitar i berättelsen avlöser varandra i avsnitt som alla slutar i kittlande cliffhangers. Berättartekniken håller åskådaren på halster men blir ibland irriterande utstuderad, som när Hannah i första avsnittet gång efter annan tystnar just som hon ska avslöja en viktig ledtråd för polisen – och oss.
Genreklichéer saknas inte heller, främst i Hans Löws luggslitna kriminalare Gerd Bühling. En tysk kopia på Wallander, bokstavligen så nednött av jobbet att han varken har något privatliv eller mycket till privathygien. Tack och lov spelar han en biroll i polisutredningen under sin yngre och skarpare kollega Aida Kurt (Haley Louise Kurt).
I vanlig ordning finns det förstås misstänkta kring fallet. En skum säkerhetsvakt men också morfar Beck, som beter sig mer än lovlig underligt under utredningen. När polisen får upp spåret efter fler gärningsmän och fler offer, då tätnar intrigen ytterligare.
Men långt mer än deckargåtan är det brottsoffrens upplevelser av det klaustrofobiska livet bakom galler som gör serien unik. Deras perversa familjeliv under en allsmäktig och grym ”Pappa”. Hur de internaliserar hans regler. Överlevnadstekniken genom att konstruera en gemensam fantasivärld att fly in i. Här blir ”Älskade barn” mer mardrömslik än många tidigare kidnappnings- och fångenskapsskildringar, som amerikanska Room från 2015.
Seriens psykologiska skildring stämmer väl med fallstudier där kvinnor som kidnappats och hållits inspärrade under lång tid – ibland fått barn med sin kidnappare – tappat greppet om verkligheten, sitt förflutna och till och med sina identiteter. Ett slags indoktrineringsteknik som kan jämställas med psykologisk tortyr, inte helt olik den vi känner från religiösa sekter eller CIA:s hemliga tortyrcentraler i ”kriget mot terrorn”. Nedbrytningen går skrämmande snabbt i isolering.
Storyn ställer höga krav på skådespelarna, och här lyser många i sina roller. Främst är det två som imponerar: Kim Riedle som den våldtagna, misshandlade och psykiskt söndermalda Lena. Men än mer fascineras jag av Naila Schuberts bedårande lillgamla men också skrämmande robotlika Hannah när hon som sin allsmäktige ”Pappas” lilla flicka fortsätter upprepa och lyda hans budord även ute i friheten.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-09-08.
Älskade barn
STRÖMMAD MINISERIE I SEX AVSNITT. THRILLER. Tyskland, 2023. Liebes Kind. Skapad av: Isabel Klefeld, Julian Pörksen efter en roman av Romy Hausmann. Med: Kim Riedle, Naila Schubert, Justus von Dohnány, Julika Jenkins, Haley Louise Jones, Hans Löw, Sammy Schrein. Längd: 0.45–0.50/avsnitt. Netflix.