”Jag skulle gärna ta emot tips på vad det skulle kunna vara,” replikerade utrikesminister Margot Wallström handfallet i en TT-intervju på frågan om varför den svenska regeringen inte gör mer i fallet med den svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai. Han försvann 2015 och har sedan dess visats upp tre gånger – den senaste gången häromveckan – i kinesiska statstelevisionen CCTV (China Central Television) för att efter färdigskrivet manus erkänna sig skyldig till uppdiktade brott. Samma öde drabbade även svenske människorättsaktivisten Peter Dahlin, som dock släpptes efter att han erkänt sig skyldig till spioneri.
Bekännelserna både regisseras och sänds av CCTV, grundat 1958 av kommunistpartiet. De är en fortsättning på de offentliga förnedringsritualer och skendomstolar som härjade landet under kulturrevolutionen 1966–76. Föga förvånande är verkställande direktören Shen Haixiong, liksom många andra storföretagsledare, en högt uppsatt kommunistpamp
Sändningarna av bekännelserna började 2012, då Xi Jinping blev generalsekreterare för kommunistpartiet och skärpte landets auktoritära styre. De omfattar hundratals kinesiska oliktänkande men också utländska medborgare och har inte bara nått Kinas medborgare utan även andra länder och kontinenter via satellit, i Sverige via Telias nät. Knappast någon ser dem som trovärdiga, det är inte meningen. Syftet är att skrämma till tystnad.
Reaktionerna på Kinas rättsövergrepp mot kritiska röster har länge varit lama, som i exemplet med Wallström ovan, men det ser ut att förändras. När Gui Minhai greps för andra gången den 20 januari i fjol slöt samtliga EU-länder samt USA upp bakom Sveriges krav på Guis villkorslösa frigivning. I februari 2018 skrev 37 EU-parlamentariker ett brev till Xi Jinping med samma uppmaning. Om ett samlat EU tillsammans med USA och Kanada går vidare med olika politiska och ekonomiska sanktioner kan det får förödande effekter bland annat på Kinas internationella propagandasatsning via CCTV:s dotterbolag CGTN (China Global Television Network), grundat 2016.
CGTN i världen
CCTV har länge sänt via satellit över världen. Med CGTN vill man etablera marksänd tv på strategiska platser. Sedan 2012 finns CGTN America i Washington DC och CGTN Africa i Nairobi, Kenya. De har länge arbetat ostört, i Afrika hjälpt av den goodwill Kina fått som kontinentens största långivare och investerare. På senare tid har man emellertid stött på problem. I handelskriget mot Kina stämplade USA:s utrikesdepartement CGTN America som ”utländsk agent”. Och en viral video som dokumenterar de senaste årens många rapporter och kinesiska arbetsgivares rasism mot svarta afrikaner kan bli början på slutet för CGTN Africas framgångar.
Nästa storsatsning är London-baserade CGTN Europe. Kanalen planerar att börja sända under 2019 med 350 anställda journalister, och brittiska mediegranskningsmyndigheten Ofcom (Office of Communications) har flaggat för att bevilja sändningstillstånd. Men fallet med den brittiske medborgaren Peter Humphrey kan sätta stopp för det.
Humphrey var verksam i Kina i över 20 år, först som journalist, sedan som konsult för utländska företag. När han på uppdrag av brittiska läkemedelsjätten GlaxoSmithKline (GSK) 2013 undersökte misstankar om korruption i deras kinesiska dotterbolag GSK China arresterades han och visades upp i CCTV på samma sätt som man senare gjorde med Gui Minhai. Han släpptes 2015 med en långt framskriden prostatacancer.
I intervjuer och föreläsningar har Humphrey vittnat om tortyrmetoderna och vanvården han utsattes för men även varnat för Kinas industriella och mediala expansionsplaner utomlands, senast i november 2018 mot CGTN Europe. Ofcom har tidigare ingripit mot utländska tv-kanaler i London. År 2012, drog man tillbaka sändningstillståndet för iranska Press TV efter att de sänt en framtvingad bekännelse av journalisten Maziar Bahari. Just nu utreder man Russia Todays sändningstillstånd till följd av kanalens desinformation om förgiftningsskandalen kring Sergei Skripal och om krigen i Syrien. CGTN Europes framtid är alltså högst osäker.
Exemplet Australien
Inte bara film och tv, utan även press och radio, är föremål för Kinas propagandaoffensiv. The Guardian publicerade nyligen en artikel som kartlade hur inflytelserika dagstidningar, som New York Times, El País, Sydney Morning Herald med flera, tagit emot miljonbelopp för att blada in den statligt sponsrade bilagan China Watch. Mindre tidningar som brittiska Daily Mail har tecknat avtal för att lägga ut klickvänliga notiser och artiklar från kommunistpartimegafonen Folkets Dagblad.
År 2015 köpte en mediekoncernen Alibaba Group, ägd av Jack Ma, en av världens rikaste män, på kinesiska statens uppmaning anrika South China Morning Post i Hong Kong. Den pressetiska kursändringen är tydlig, bland annat när man i fjol publicerade en tillrättalagd intervju med Gui Minhai. Fler investeringar i krisande utländska tidningshus är att vänta.
Australien har blivit ett mediestrategiskt testområde. Här har fastighetsmiljardären Huang Xiangmo finansierat den framgångsrika tankesmedjan Australia-China Relations Institute (ACRI), förlagd till University of Technology i Sydney. ACRI har arrangerat mutresor till Kina för australiska journalister. I gengäld har Kina fått textreklam genom flera skönmålande reportage i australiska medier.
China Radio International (CRI) är sedan tidigare framgångsrik i regionen genom strömmen av betalda program och inslag i flera fristående australiska radiostationer. Förra året tog man även över det australiska kortvågsbandet när public service-bolaget Australian Broadcasting Corporation (ABC) gick över till ny teknik. Beslutet har ifrågasatts då kortvågstekniken haft stor betydelse under krigstid, är tekniskt pålitlig och når många i söderhavsområdet där Kina också har expansionsplaner.
I höstas gjorde även CGTN en framstöt i Australien genom den landsomfattande reklamkampanjen ”See the difference” till bilder av en panda och en känguru i skön förening. Just nu sänder CGTN via satellit, men att döma av kampanjen ser ett marksänt CGTN Australia att vänta runt hörnet.
Hot, hat och propaganda
Tidningen Affärsvärlden rapporterade i somras att de kinesiska utlandsinvesteringarna ökat dramatiskt i Europa. Sverige låg i topp första halvåret 2018 med 3,6 miljarder dollar. Länge har högteknologi och transport varit de främsta investeringsobjekten, men även mediesektorn är högintressant. Den erbjuder nämligen möjligheter att både sprida propaganda och bedriva spionage med journalistik som täckmantel. År 2010 avslöjades en kinesisk korrespondent för Folkets Dagblad som kontaktperson för en uigurisk man som bedrev flyktingspionage på andra uigurier. I samma utredning fanns även en man som 2017 avslöjades som spion på exiltibetaner.
Redan nu pågår olika påverkansoperationer i både det tysta och högljudda. Chinese Students and Scholars Association (CSSA) är en statssponsrad organisation med uppdraget att hjälpa landets utlandsstudenter och samtidigt propagera för kinesisk kultur i världen. Kinesiska utrikesdepartementets uppmaning om att ”sprida positiv patriotisk energi” har skärpt organisationens roll som maktinstrument för att övervaka och kontrollera kinesiska studenter. CSSA organiserar även protester mot talare och arrangemang som anses misshagliga av regimen.
Två exempel från 2017 är de organiserade protesterna och nättrollskampanjerna mot Dalai Lamas besök på University of San Diego och ett tal om yttrandefrihet av kinesiska studenten Yang Shingping efter sin examen från University of Maryland. Rapporter om liknande händelser finns även från Australien. På flera universitet, som brittiska Cambridge och amerikanska Columbia, har man valt att upplösa organisationen på grund av deras propaganda med finansiering från kinesiska ambassader och konsulat. I Sverige finns sex CSSA-avdelningar.
Även kinesiska diplomater och journalister har börjat uppträda mer aggressivt utomlands som ett tecken på regimens växande tuppkam. I november 2017 avbröt kinesisk ambassadpersonal ett panelsamtal om kinesisk politik på ABF-huset i Stockholm för att högljutt deklarera Kinas alternativa syn på mänskliga rättigheter. En videoupptagning från brittiska konservativa partiets seminarium om demokratiska rättigheter i Hong Kong i september 2018 visar hur CCTV-reportern Kong Lianlian skriker anklagelser mot politikerna på podiet och sedan gör våldsamt motstånd mot vakterna som försöker avvisa henne.
Konflikterna med omvärlden eskalerar
Ett hinder för Kinas propagandaoffensiv, åtminstone på kort sikt, är den senaste arresteringsvågen av utländska medborgare. Som svar på att Kanada i december 2018 följde USA:s begäran och arresterade Meng Wanzhou, toppchef i telekomjätten Huawei och dotter till ägaren Ren Zhengfie, grep kinesisk säkerhetstjänst den kanadensiska ex-diplomaten Michael Kovrig och affärsmannen Michael Spavor. Anklagelsen lyder: nationellt säkerhetshot. Följaktligen har ländernas pågående förhandlingar om ett frihandelsavtal avstannat, och Kanada har utfärdat en varning till sina medborgare för att resa till Kina.
I januari i år arresterades Yang Hengjun när han med familj landade på flygplatsen i Guangzho. Yang är en kinesisk ex-diplomat som blev australisk medborgare 2002 och som numera är verksam som författare och bloggare. Anklagelserna klingar välbekant. Yang påstås utgöra ett nationellt säkerhetshot och sägs ha ”deltagit i kriminella aktiviteter”. Sannolikt kommer han att tvingas bekänna i en direktsändning från CCTV, liksom tidigare Gui Minhai, Peter Dahlin, Peter Humphrey och hundratalet kinesiska oppositionella.
Internationella reaktioner på rättsövergrepp i diktaturer är emellertid konjunkturkänsliga. Just nu får Kanada världens sympatier för sina fängslade i Kina eftersom USA ligger i handelskrig mot landet. Men bara för ett halvår sedan, i augusti 2018, kastade Saudi Arabien ut den kanadensiska ambassadören som svar på att Kanadas utrikesminister Chrystia Freeland tweetat till stöd för de fängslade politiska aktivisterna Raif och Samar Badawi. Då gav varken USA eller något annat land offentligt sitt stöd för Kanada.
Efter en tids upprörda uttalanden falnade även intresset för skandalen med den mördade saudiske journalisten Jamal Khashoggi. Av handelspolitiska skäl. Och för att USA har en president som, likt föregångarna George Bush I och II, odlar nära relationer till landets kungahus. Donald Trump har till och med öppet ställt sig bakom den saudiska alternativa fakta-versionen om mordet på Khashoggi.
Som bekant har Trump den moraliske flugviktarens vana att snabbt byta fot av opportunistiska skäl. I skrivande stund pågår nya kinesisk-amerikanska förhandlingar om handelsrelationerna. Skulle de förbättras kommer Kinas rättsövergrepp åter att omges med tystnad, åtminstone så länge de inte riktar sig mot amerikanska medborgare.
Därför är det viktigt att EU och Sverige träder fram till yttrandefrihetens och rättssäkerhetens försvar, och att politikerna är beredda att sätta ekonomisk makt bakom orden även om det kostar för den egna plånboken. En diktatur med vind i seglen tar, liksom översittaren, handfallenhet, tystnad och likgiltighet som svaghetstecken. Signaler om att det är fritt fram att bli ännu aggressivare.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-02-17.
Se även MEDIEIMPERIET KINA, DEL 1