”Loress…. Tokesna… Viasna forsig.” En man med ett obegripligt tal har filmats av en läkare, som diagnostiserar hans fall som afasi. Men en forskningsledare för hemligstämplade projektet med kodnamnet ”7341 – Klimatförbättring” som ser filmen vet bättre: det är resultatet av den psykiska kraft som oförklarligt uppstått i den för allmänheten avspärrade zon av evig sommar hans forskarteam skapat.
Man har inte svårt att spåra källorna till Richard Hoberts tv-film Sommarens tolv månader från 1988, som av musikrättighetsskäl inte varit visad sedan premiäråret. Zonen som en både fysiskt och psykiskt främmande plats är hämtad från Andrej Tarkovskijs Stalker (1979), språkförbistringen från Twilight Zone-episoden ”Wordplay” (1985) och det främmande språket från Ingmar Bergmans Tystnaden (1963).
Experimentet med de aningslösa byggjobbarna i zonen som utgör huvuddelen av handlingen är ett klassiskt science fiction-scenario. Men det fanns också mer näraliggande och konkreta inspirationskällor, främst Tjernobylkatastrofen 1986 med efterföljande nerfall i Gävletrakten, och i sin tematiska blandning ser man likheterna till Jan Troells Sagolandet, från samma år.
Också Troell kryddade sitt miljöhotstema med inslag om ”Storebror Staten” och medelsvenssons konsumtionseskapism i par med politisk apati. Själv såg Hobert sin film som en profetia om ett ”nästan nu”, och dvd-distributören kan inte helt osökt lansera den med hänvisning till dagens klimatdebatt. Konstnärligt sett lämnar den emellertid mycket i övrigt att önska.
Sambanden mellan klimatexperimentet, övervakningssamhället och den psykiska effekten av zonen stannar vid flummiga abstraktioner utan politiskt sting. Tempot är påfrestande långsamt, vilket kritikerna redan 1988 satte en plump i protokollet för. Byggjobbarna är grovkorniga stereotyper inlånade från Sällskapsresan-filmerna, särskilt Pierre Lindstedts sexfixerade hembrännare och Eddie Axbergs klämkäcka hurtbulle. Och Halvar Björks surmulne elektriker avslöjas plötsligt som pedofil trots att det inte har ett dugg med storyn att göra.
Om det är något man minns Sommarens tolv månader för så är det nog Peter Fischers foto. Särskilt scenerna då kompisarna Roger (Hans Mosesson) och Lars (Göran Stangertz) kör hemifrån vinterns bistra snölandlandskap, genom en dimhöljd skog och in i zonens svenska högsommarparadis är magiska. Det ser ut som de anlänt till sina drömmars sagorike – Oz eller Shangri-la – men som bekant ska man vara försiktig med vad man önskar sig.
© Michael Tapper, 2015. Sydsvenska Dagbladet 2015-04-17.
Sommarens tolv månader finns i bluray- och dvd-utgåva från Soul Media.