USA 1997. Regi: James Cameron. Skådespelare: Kate Winslet, Leonardo DiCaprio, Billy Zane, David Warner, Kathy Bates. Åldersgräns: 11 år. Längd: 3.15.
När Titanic hade premiär för 15 år sedan dömde några ut filmen som en rockvideoregisserad temapark. Visst har den spektakulära inslag. En del ser idag lite föråldrade ut mycket tack vare att bland annat Camerons Avatar flyttat fram datoranimationens gränser sedan dess. Men en klassiker kan bara födas ur en rik och kraftfull berättelse som varje tid kan spegla sig i.
Här lutar man sig mot den bild som varit starkast kring Titanic-katastrofen: fartyget som miniatyr av klassamhället, vars brutalitet ställs på sin spets vid undergången. Fast med dagens utbredda föreställning om att vi alla lever i en stor medelklass ser vi kanske Jacks (Leonardo DiCaprio) och Roses (Kate Winslet) passion i ett annat ljus.
Roses äckel inför den krassa materialismen i sin överklass blir då en föraning om konsumtionssamhället hundra år senare. Minnet av Jack en svunnen dröm om en livskänsla och osjälvisk gemenskap som gått förlorad när ägodelarna och maskinerna skattas högre än mänskliga relationer. Det är en civilisationskritik som Terminator och Avatar också bottnar i. Mycket riktigt slutar det även här i haveri, där Rose förlorar sin gamla värld men samtidigt vinner en ny.
Effekterna till trots står och faller filmen med DiCaprios och Winslets gnistrande personkemi. 3D-tekniken är framförallt imponerande i inledningen, men i de senare actionslagen med mycket rörlig filmkamera blir det irriterande suddigt. Den verkliga behållningen är emellertid att åter se Titanic på Royals stora duk, där den hör hemma. Gärna fler visningar av restaurerade klassiker i den salongen – om än helst utan 3D.
© Michael Tapper, 2012. Sydsvenska Dagbladet 2012-04-04.