USA 2014. Regi: Jean-Marc Vallé. Skådespelare: Reese Witherspoon, Laura Dern, Thomas Sadoski, Michiel Huisman. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.55.
Cheryl Strayeds självbiografiska skildring av sin vandring 1995 från Mojaveöknen till norra Oregon längs Pacific Crest Trail – Wild: From Lost to Found on the Pacific Crest Trail – blev en bästsäljare 2012 mycket tack vare Oprah Winfreys uppbackning. På Oprahs hemsida finns bland annat en INTERVJU, ett urval av citat, avsnitt i romanen som inte kom med i filmen och annat. Det är så mycket material om och kring boken att frågan om det är köpt textreklam blir oundviklig.
Men det förtar inte att upplägget är briljant. Denna klassiska odyssé, där de yttre och inre resorna speglar varandra, har nämligen en huvudperson vars like aldrig skymtats i en sådan berättelse. Och för all det inte i många andra berättelser heller: en självdestruktiv arbetarklasskvinna i desperat jakt på livskänsla och framtidshopp. Välbekant berättarform, nytt innehåll.
Med Cheryl som huvudperson kan berättelsen läsas med många olika glasögon: feministiska, socialpsykologiska och rent litterära. Det sistnämnda i otalet referenser till bland andra Emily Dickinson, Robert Frost och James A. Michener. Konservativa kan välja att se en vinnarhistoria om en individualistisk underdog som mot alla odds tar sig i kragen och reser sig på nio av pur moralisk styrka.
Nick Hornby (High Fidelity) har i sitt manus med fördel skalat bort sentimentalitet och gallrat bland de självhjälpsterapeutiska livsvisdomarna. Filmens Cheryl (Reese Witherspoon) är en ganska mörk och allt annat än behagsjuk rollfigur. Vissa ledtrådar till hennes tillstånd får vi genom tillbakablickarna på uppväxten i Minneapolis med en misshandlande far och en kärleksfull mor – underbart spelad av Laura Dern – som trots fattigdomen och en förtidig död i cancer håller fast vid den ljusa sidan av livet.
Cheryls sex- och heroinmissbruk länkas till mammans lidande och död. Räddaren i nöden blir deras gemensamma intresse för litteratur, gestaltat i en fnissig diskussion om Erica Jongs feministklassiker Rädd att flyga. Längs vandringsleden skriver Cheryl därför en rad författarcitat i gästböckerna, och de blir som seismografer för Cheryls gradvisa tillfrisknande. Lite övertydligt får hon då och då också besök av en mystisk räv, som vi kan ta som gestalt av både den oskuldsfulla mamman och det vilda vår huvudperson söker bemästra i sig själv.
Glädjande med Wild är att slippa all hämnarfilmsmisantropi och post-9/11-paranoia om att våra medmänniskor är idel terrorister, pedofiler eller bara obehagliga rövhål. Första mötet på vandringen med en fet, orakad och bister gubbe är en ganska rolig uppgörelse med sådana föreställningar, och även om hon senare stöter på både närgångna nationalparksvakter och direkt hotfulla jägare så överväger de goda mötena med råge. De flesta Cheryl möter längs vägen visar sig faktiskt vara snälla, hjälpsamma, generösa och trevliga människor.
Vad filmen egentligen vill förmedla är, som jag antydde ovan, så mångtydigt att det blir luddigt. Den vill få oss att känna en massa, men är det så mycket tanke bakom? Visst finns det feministiska och sociala iakttagelser ovanliga för populärfilmen, men den långa vandringen utmynnar ändå bara i ett diffust budskap om vikten av att söka det sköna här i livet. Fast kanske är en existentiell längtan om att bryta upp och börja om nog så utmanade i en tid av ständiga terrorhot och den krassa nyliberalismens arbetspiska.
Reese Witherspoon, som även producerat, är drygt tio år äldre än sin rollfigur – i vissa scener från tonårstiden drygt tjugo år äldre. Jean-Marc Vallé (Dallas Buyers Club) regi, make-up och en del digital retuscheringsteknik fixar en del, men framförallt vittnar det lyckade resultatet om att Witherspoons Oscarbelöning för rollen som June Carter Cash i Walk the Line (2005) inte var helt oförtjänt.
Överlag har hennes karriär dock dominerats av både mediokra roller och mediokra rollprestationer, förvånande nog också efter Oscarpriset. Betydligt mer framgångsrik har hon ju blivit som producent på sitt bolag Pacific Standard, senast med den globala kassasuccén Gone Girl. Wild är ett slags comeback till skådespelarnas elitliga och gav henne också en Oscarsnominering i kategorin Bästa Kvinnliga Huvudroll, men om Witherspoon också kan bli en skådespelare för filmhistorieböckerna återstår fortfarande att se.
© Michael Tapper, 2015. Sydsvenska Dagbladet 2015-01-16.