Frankrike/Tyskland 2014. Diplomatie. Regi: Volker Schlöndorff. Skådespelare: André Dussolier, Niels Arestrup, Burghart Klaussner, Robert Stadlober. Längd: 1.25.
Sensommaren 1944 övertalade svenske generalkonsuln Raoul Nordling tyske generalen Dietrich von Choltitz att kapitulera för de allierades framryckande styrkor i stället för att spränga Paris centrala delar enligt order från Berlin. Händelseförloppet är omtvistat, men Choltitz kapitulerade den 25 augusti och tilldelades senare hederslegionen. Nordling blev hedersmedborgare och fick också han en medalj.
Övertalningen blev 1966 navet i Réné Cléments krigsepiska fiasko Brinner Paris?, med Orson Welles som Nordling och Gert Fröbe som Choltitz. Idag är den mest känd genom MAD-parodin Is Paris Boring?
Volker Schlöndorffs version, byggd på Cyril Gelys pjäs, är ett blygsammare kammardrama under några dramatiskt förtätade morgontimmar. Medan den sjuklige Choltitz (Niels Arestrup) försöker verkställa sin order i tid innan de allierade når hans högkvarter, Hôtel Meurice mitt emot Louvren, försöker Nordling (André Dussolier) beveka honom med alla medel.
Det blir diplomati som psykologisk krigföring i kamp mot klockan, mot den militäriska plikttrogenheten och mot en utpressningssituation, där Choltitz familj hotades med avrättning om denne inte slogs till sista blodsdroppen. Nordling talar om historiens dom, om moral och om Choltitz adliga kollegor – se filmen VALKYRIA (2009) – som några månader tidigare hade försökt döda Hitler för att göra slut på kriget och bevara sina privilegier.
Schlöndorffs iscensättning är gedigen och skådespelarna utmärkta, men konstnärligt höjer sig filmen inte nämnvärt över ett genomsnittligt tv-drama. Trots en del utvikningar och ett varierat foto är det huvudena snarare än bilderna som talar. Och det är högdjurens historia; långt i bakgrunden hamnar alla de motståndskämpar som slogs och dog på Paris gator för befrielsen.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-09-19.