USA 2014. Hercules. Regi: Brett Ratner. Skådespelare: Dwyane Johnson, John Hurt, Ian McShane, Rebecca Ferguson. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.38.
Klassisk matinéfilm med obefintligt sex men med extra ultravåld, gärna i långa action- och krigsscener som förlagor till diverse spin-off-produkter: spel, musikvideor, t-tröjor med mera. Speltiden har lika lite fett som Dwayne ”The Rock” Johnson. Enda gångerna det höga tempot bryts är just för att kameran ska få tid att dröja vid hans 120 kilo gympumpade muskler som visuellt spektakel i 3D.
Johnson har kanske inte Errol Flynns karisma men väl en avspänd och naturlig charm som med åren också gett plats för en nypa komplex rollgestaltning. Hans talang hade faktiskt kommit bättre till sin rätt utan de lite uttjatade hårdingrepliker som tycks vara obligatoriska för genren. För som alla actionhjältar visar Herkules – eller Herakles, som han egentligen heter – vem han är i handling, inte i ord.
Hans uppbackning består av en rad brittiska aktörer som med shakespeareskt pondus kan ge eftertryck åt dialog av det mest befängda slaget. Inte minst John Hurt stjäl åtskilliga scener som den fege och maktgalne Cotys, kung över antikens Thrakien (ett område idag delat mellan Grekland och Bulgarien).
Filmens förlaga är en tecknad serieföljetong av Steve Moore. Innan sin död i mars i år tog han avstånd från filmen för att den stympat hans förlagas nakna skildring av Herkules brutalitet och bisexuella läggning och gjort denne till en plågad familjefar. Kollegan Alan Moore (Watchmen) hävdar dessutom att Steve aldrig fick betalt och har uppmanat till bojkott.
Synd på en så pass hygglig popcornrulle.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-07-25.