USA/Japan 2014. Regi: Gareth Edwards. Skådespelare: Aaron Taylor-Johnson, C.J. Adams, Ken Watanabe, Bryan Cranston, Juliette Binoche, Sally Hawkins, David Strathairn. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.03.
”Ett amerikanskt fetto!” löd en kommentar i japansk press om filmens trailrar. Misstron mot ännu en amerikansk Godzilla är berättigad med tanke på det världsomspännande magplasket för Roland Emmerichs nytolkning 1998. Men kommentaren riktade sig snarare till monstret personligen. Det har inte bara växt från 50 meter debutåret 1954 till rekordlånga 108 meter vid fyllda 60 år utan också blivit super-sized om buken.
Originalnamnet ”Gojira” är ett japanskt teleskopord för ”gorilla” (”gorira”) och ”val” (”kujira”). I den första filmen var denna jättevandal en ambivalent symbol för supermakten USA och dess kärnvapenarsenal. Till det har Godzilla, modell 2014, lagt ännu ett massförstörelsevapen: snabbmatskedjorna.
Dessvärre står den ökande storleken i proportion till speltiden. Borta är framgångsreceptet med ett flertal monsterdrabbningar som fritt blandar olika slags stridstekniker, fula tricks och överraskande superkrafter (laserblick, elektriska bett, framkallande av tryckvågor). Och Godzilla själv förpassas till att spela birollen i en standardiserad amerikansk katastroffilm om en kärnfamilj som splittras och återförenas medan gråtskrikande folkmassor dukar under för explosioner, fallande byggnader och tsunamivågor (2012, VÄRLDARNAS KRIG, Deep Impact med flera).
Huvuddelen av filmen ägnas därför åt familjen Brody. Pappa Joe (Bryan Cranston, Breaking Bad) och mamma Sandra (Juliette Binoche, Den engelske patienten) är kärnkraftstekniker på en japansk anläggning som 1999 förvandlas till en mix av Fukushima och Tjernobyl när monstren kommer för att smaska plutonium. Det är nämligen inte bara Godzilla som är finsmakare av kärnavfall utan också hans fiender, kallade MUTO – ”Massive Unidentified Terrestrial Organisms”.
Femton år senare upptäcker Joe att monstersignalerna som föregick katastrofen återkommer, fast nu ännu starkare. Vi anar att man kommer att behöva betydligt större bomber än senast. Passande nog är därför hans son Ford (Aaron Taylor-Johnson, Kick-Ass) bombexpert, och eftersom man fick stöd från US Navy så är han förstås flottans bombexpert. Knappast överraskande blir den amerikanska försvarsmakten också Godzillas polare och backup-team när slagfältet mellan monstren flyttar över Stilla Havet.
Även om en av trailrarna visar Frihetsgudinnan lemlästad så hamnar slutuppgörelsen i San Francisco via Hawaii. Inte helt nytt det heller, med tanke på att Golden Gate-bron demolerades så sent som i PACIFIC RIM. Mer överraskande var i så fall valet av regissören Gareth Edwards, som kliver upp från lågbudgetskräckisen Monsters till en megaproduktion.
Men vad hjälper väl det när manus och regi slaviskt följer såväl gamla Hollywoodrecept som fyrkantiga anvisningar för helylleamerikanska hjältedåd från Pentagon.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-05-16.