Wild Wild West – Michael Tapper

USA 1999. Regi Barry Sonnenfeld. Manus S.S. Wilson, Brent Maddock, Jeffrey Price, Peter S. Seamen. Foto Michael Ballhaus. Musik Elmer Bernstein, Will Smith. I rollerna Will Smith. Kevin Kline, Selma Hayek, Kenneth Branagh, Ted Levine.

Royal i Malmö, Filmstaden i Lund

Med Wild Wild West försöker regissören Barry Sonnenfeld upprepa succén Men in Black (1997). Åter kombinerar han Dödligt vapen-filmernas gnabbande snutkollegor med James Bond-filmernas orgier i en absurd science fiction-teknologi som löper amok. Här är högteknologin dock formad i ångmaskinens tidevarv.

Handlingen utspelas 1869 och följer två federala agenters (Will Smith och Kevin Kline) jakt på förbrytargeniet Dr. Arliss Loveless (Kenneth Branagh), som med nya supervapen tänker hämnas Sydstaternas nederlag i amerikanska inbördeskriget. Loveless plan är att ta makten i USA och dela upp det mellan sig och de forna kolonialherrarna.

Amerikanska inbördeskriget anses av historiker ha varit det första moderna kriget, där den begynnande industrierans kapacitet för massproduktion och teknologisk innovation fällde avgörandet till nordstaternas fördel. Vid den tiden skrevs det dessutom gott om visionär science fiction. Jules Verne var bara en av många författare i genren ur vilken filmskaparna skulle kunna ösa idéer. Uppslaget till filmen, byggd, på en tv-serie från 1960-talet, är således lockande. Resultatet har dock blivit uselt.

Wild Wild West är en oerhört seg och tråkig historia av nödtorftigt hopfogade episoder som inte ens förmår skapa en inre logik för sina fantastiska premisser. Och både som action och komedi är den misslyckad. Filmen saknar de vitala ingredienserna tempo, snärtighet i dialogen, timing i den fysiska komedin och dramaturgisk uppfinningsrikedom, kort sagt allt det som gjorde Men in Black till en välförtjänt framgång.

Som filmfotograf utvecklade Sonnenfeld ett klurigt och påhittigt bildberättande tillsammans med bröderna Coen i bland annat BLOOD SIMPLE (1984) och Arizona Junior (Raising Arizona, 1987). Hans tidiga regiarbeten, Familjen Addams (The Addams Family, 1991) och Get Shorty (1995), fortsatte på den vägen. Med Wild Wild West har han emellertid definitivt lämnat det kreativa bildtänkandet för ett profillöst och strömlinjeformat.

Återstår en uppblåst specialeffektshow i hundramiljonerdollarsklassen som bakgrund till en lam komedi där trötta sexanspelningar avlöses av korkade vitsigheter om svarta och krymplingar. Det sistnämnda i vad som ska likna en verbal sparringmatch mellan Will Smiths enfaldige posör till actionhjälte och Kenneth Branaghs monumentalt överspelade vetenskapsgalning i rullstol.

Klantskallarna till manusförfattare kanske inte förmår mer. Övriga inblandade – Sonnenfeld, Kline, Smith, Branagh – har däremot presterat oändligt mycket bättre underhållning. Det gör domen över filmen än hårdare.