Haunting – Michael Tapper

USA 1999. The Haunting. Regi: Jan De Bont. Manus: David Sett. Foto: Karl Walter Lidenlaub. Musik: Jerry Goldsmith. I rollerna Lili Taylor, Liam Neeson, Catherine Zeta-Jones, Owen Wilson, Bruce Dern.

Filmstaden, Biopalatset och Royal i Malmö och Filmstaden i Lund

År 1963 blev Shirley Jacksons spökroman Hemsökelsen (The Haunting of Hill House, 1959) film för första gången. Då regisserade Robert Wise med en spänningsskapande, subtil blandning av dröm och verklighet en film som fick den svenska titeln Det spökar på Hill House. Hela tiden lägger filmen ut psykologiska ledtrådar till att hemsökelsen i det labyrintiska godset Hill House snarast är en projektion av den kvinnliga huvudpersonens sexualskräck.

I början av årets nyinspelning antyds något liknande. Sedan tar en slamrande ångvältsestetik över. Det finns gott om exempel på att en skräckfilm kan vara nog så effektfull även då hemskheterna antar fysiska skepnader. Men här blir det enbart banalt och spänningsdödande.

Utmärkta skådespelare som Liam Neeson och Lili Taylor kan inte göra mycket åt ett uselt manus och en klumpig regi som förvandlar Shirley Jacksons suggestiva berättelse till en fantasilös, kvasireligiös allegori.

Spökskurken ser ut som produkten av ett olyckligt möte mellan en Charles Dickens-gestalt och en statist från Apornas planet. Och några missriktade filmiska referenser gör att han klampar runt i huset likt tyrannosaurien i Jurassic Park med en astmatisk andhämtning som Darth Vader i Star Wars.

I hemsökta Hill House blir scenografin och specialeffekterna filmens verkliga stjärnor. Interiörerna år en fascinerande, överlastad stilblandning av allt från barock till art deco. Den liknar något som familjen Addams skulle byggt om de varit mångmiljonärer. De datoranimerade specialeffekterna har tydligt inspirerats av Jean Cocteaus Flickan och odjuret (La Belle et la bête, 1946) men används så obegåvat att de förlorar all poetisk kraft. För den som vill göra en verklig skräckfärd i Hill House rekommenderas därför Wises filmversion och Jacksons romanförlaga istället.