USA 1999. Instinct. Regi: Joe Turteltaub. Manus: Gerald Di Pego fritt efter Daniel Quinn roman Ishmael. Foto: Philippe Rousselot. Musik: Daniel Elfman. I rollerna: Anthony Hopkins, Cuba Gooding Jr, Donald Sutherland, Maura Tierny.
Filmstaden i Malmö och Lund
Anthony Hopkins spelar en amerikansk forskare som i två år levt i Rwandas djungler med en gorillafamilj. Han anklagas för två mord, arresteras och förs till USA för psykiatrisk snabbehandling av en ung akademikerkarriärist (Cuba Gooding Jr). Hopkins ser ut som den klassiske cirkusvilden från Borneo och Gooding poserar inkännande i denna misslyckade gorillasnyftare, där De dimhöljda bergens gorillor möter Gökboet. Även för övrigt står klichéerna som spön i backen när filmen forcerar sig igenom åtminstone tio klassiska ämnen från filmfabrikens lagerlokaler: föräldrar måste älska sina barn, familjen är viktigare än karriären, fängelsesystemet måste reformeras och så vidare.
Bottenrekordet slår dock filmens ekologisk-andliga budskap, där naturen framställs som ett gudomligt snällhetsparadis till tonerna av kvasireligiös körsång. Och just så förhåller sig ett samhälle som helt har distanserat sig från naturen: ömsom demoniseras den, ömsom förgudligas den. Jag vet inte vad som är värst, men jag hade i alla fall roligare när jag såg skräckfilmen Anaconda häromåret. Där slapp jag de gråtmilda körernas klagosång, som här understryker ett sentimentalt och falskt budskap om att människans våldförande på naturen är hemskt samtidigt som det egentligen inte är någons fel och att vi därför inget kan göra. Urk. Jag mår illa.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-01-16.