USA 1999. Regi: Rupert Wain-wright. Manus: Tom Laza«, Rick Ramage. Foto: Jeffrey L Kimball. Musik: Billy Corgan, Elia Cmiral. i rollerna: Patricia Arquette, Gabriel Byme, Jonathan Pryce, Nia Long.
Filmstaden i Malmö och Lund
Lågsäsong på bio tycks vara dumpningssäsong för försumbara titlar från det gångna amerikanska filmåret. Stigmata lever främst på sitt stylade foto och associativa montage. Knappast överraskande har regissören främst meriterat sig inom rockvideo och reklamfilm. Berättelsen är ett teologiskt mischmasch. Den är pretentiös, tillkrånglad och långa stunder enbart förvirrad. Ingredienser slarvas ihop från bland annat Exorcisten, Kristi sista frestelse och Jacobs inferno.
En ung kvinna (Patricia Arquette) i Pittsburgh, USA, blir besatt av vad som förefaller vara demoner, utvecklar svåra stigmatasår och börjar i trans nedteckna ett dittills okänt evangelium. En katolsk präst (Gabriel Byrne) skickas dit av Vatikanen för att utreda saken.
Det börjar någotsånär intressant men förlorar sig snabbt i ett överflöd av poänglösa hallucinationer och skruvade skolteatertablåer. Ett betecknande exempel på det sistnämnda är då Arquette till Enyaliknande musik plötsligt förvandlas till helgonet Franciskus av Assissi. Riktigt hur det hänger ihop med resten av denna skräckbetonade paranoia-thriller, där ondskans rötter står att finna i den katolska kyrkans fundament, framkommer inte.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-06-16.