USA 2000. The Next Best Thing. Regi: John Sclesinger. Manus: Tom Roplewski. Foto: Elliot Davis. Musik: Gabriel Yared. I rollerna: Rupert Everett, Madonna Ciccione, Michael Vartan, Benjamin Bratt.
Filmstaden och Biopalatset i Malmö, Filmstaden i Lund
Det näst bästa börjar lite trevande som en sexkomedi, glider sedan över i rosig familjelycka och slutar som ett rättegångsdrama om en vårdnadstvist. Eftersom det är år 2000 och vi alla har sett de heterosexuella versionerna till döds – inklusive inrusningen i rättegångs salen med något som i sista stund ändrar just det domstolsbeslutet – är den förmodat moderna skruvningen att Han (Rupert Everett) är bög och att Hon (Madonna Ciccone) är hetero.
De har haft ett fylleligg med varandra och hon har blivit med barn. Tillsammans uppfostrar de den lilla lagom yrvädriga illbattingen i en kysk äktenskapsliknande kamratsamvaro som skulle ha gjort påven själaglad. Sedan träffar Hon en annan.
I händerna på någon av de geniala manusförfattarna från screwbalkomedins glansdagar på 1930- och 40-talen kunde det ha blivit ett mästerverk. Nu ser det ut som om Staffan Hildebrand skrivit och regisserat. Det är genomgående livlöst teatralt, politiskt, korrekt och pinsamt förutsägbart. Kort sagt: filmen bär ädelpekoralets alla kännemärken. De enda gnistorna av liv står Everett för – Hollywoods glamourbög nr. 1 efter den utomordentliga insatsen i Min bäste väns bröllop. När han plötsligt sätter känslomässig kraft bakom orden kommer det som en chock i den kompakta småtristessen.
Den nu på alla sätt strömlinjeformade Madonna, som en gång med naturlig småknubbighet och oemotståndlig charm vann mitt hjärta i Susan Seldelmans komedi Susan, var är du? (1995), visar däremot med all önskvärd tydlighet sina begränsningar framför kameran. Det är tydligt att hennes talang slutar vid att vara/spela… Madonna. Allra mest vill jag emellertid begråta regissören John Schlesingers öde. Med begåvade filmer som Darling, Midnight Cowboy och Maratonmannen på meritlistan förtjänar han avsluta sin karriär med något bättre än denna tv-såpamässiga trivialitet.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-07-06.