Ryssland 1997. Brat. Regi, manus: Alexei Balabanov. Foto: Sergei Asthakov. Musik Slava Butosov. I rollerna: Sergei Bodrov Jr, Victor Sukhorukhov, Svetlana Pismitchenko, Yuri Kuznetsov.
Södran i Lund
Det som hindrar Alexei Balabanovs gangsterdrama om en ung före detta elitsoldat som blir yrkesmördare nr 1 i S:t Petersburgs undre värld från att bli förutsägbar är skådespelaren Sergel Bodrovs (Bergens fånge) återhållsamma, ibland rent av sömniga utspel och naiva hållning till omvärlden. Det blir hela tiden omöjligt för åskådaren att tolka om det bara är en fasad för att inte röja sina verkliga tankar och avsikter eller om vi här har att göra med en genuin bondpojke som endast ibland och reflexmässigt förvandlas en av militären elittränad, kallsinnig mördare.
Effekten av den här perfekta ambivalensen leder ofta till en lakonisk, svart humor, som när han blir förbannad på två medkumpaners sätt att sköta ett jobb. Snabbt och effektivt dödar han dem. Sedan sätter han sig lite trött ner och pratar popmusik med en chockad granne som råkat förirra sig in och som endast med en hårsmån klarat livhanken. Grannen får därefter hjälpa till att dumpa liken på en kyrkogård. Bodrovs rollgestalt uppför sig ungefär som en tonåring som tvingas städa sitt rum. Det är något plågsamt trist som man uppgivet måste göra undan.
Alexei Balabanov behandlar sitt ämne otvunget och utan försök till vare sig trivialisering eller socialpornografi. Till skillnad från flera yngre stockholmsregissörers fåniga gangsterporträtt, där halvamatörer poserar som pubertala versioner av Al Pacino i Scarface, handlar Balabanovs skurkar som de gör helt enkelt därför att det är vardagsmat för dem. Och det gör filmen mer skrämmande.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-09-08.