Sverige 2011. Regi: Kjell Sundvall. Skådespelare: Rolf Lassgård, Peter Stormare, Kim Tjernström, Annika Nordin, Lo Kauppi. Åldergräns: 15 år. Längd: 2.09
Jägarna (1996) kallades en svensk västern eftersom polisen Erik (Rolf Lassgård) återvänder till Vilda Norrbotten för att rensa upp likt sina revolverskickliga kollegor i väst. Men den har även rötter i den svenska stumfilmens samspel mellan det fysiska och själsliga landskapet. Som motsvarighet till Victor Sjöström och Mauritz Stillers högstämda tonläge och bibliska symbolik använde sig Kjell Sundvall med inspiration av både opera och rockmusik som klangbotten för sin våldsamma Kain och Abel-historia.
Jägarna 2 anknyter till ettans familjedrama. Kuvade brorsonen Peters (Kim Tjernström) rockdrömmar påminner Erik om brodern Leifs (Lennart Jähkel) kvästa försök till en operakarriär. Likt deras far döljer den utåt sett trygge styvfadern Torsten (Peter Stormare) ett mörkt stråk med djupa patriarkala rötter i bygden.
Handlingen bygger på Carolinamordet 2008 i Gällivare men har flyttats till Sundvalls hemtrakter kring Älvsbyn, där också Jägarna spelades in. Uppföljaren är tätare, birollsgalleriet mer övertygande. Helena Bergströms flås-feministiska korrektiv till Machonorrland i rollen som tuff åklagare från Fjollträsk (läs: Stockholm) har ersatts av den mer självklart tuffa kriminalteknikern Johanna (Lo Kauppi). Lassgårds Erik har på motsvarande sätt blivit en mer ambivalent figur.
Det ger en bättre balans och intensivare nerv i konflikten med den tickande bomben Torsten, traktens informelle hövding. Peter Stormare har fått många knasbollsroller i Hollywood, bland annat hos bröderna Coen. Här får han tillfälle att visa sin skicklighet i en helt annan tonart.
Men framförallt är tvåan både logiskt och psykologiskt bättre hopsnickrad. Det yttre våldet har tonats ner till förmån för ett ständigt ruvande hot. På samma sätt blir det inte så mycket spekulationsraffel kring vem som är mördaren, det anar vi snart. I stället bjuds vi på en desto mer stämningsmättad och oroande, om än hårddragen, skildring av norrländska byn Jante med cementerade hierarkier och obeveklig social kontroll.
Sundvall använder sig skickligt av det både karga och andlöst vackra norrbottniska landskapet som kontrapunkt till dramat. Dessutom har han lagt sig till med närbildsstudier som dramatisk effekt. I dröjande tagningar på Eriks och Torstens ansikten uppstår frågor om hur olika dessa två faderfigurer egentligen är, trots Eriks föreställningar om sitt eget uppbrott från gamla onda traditioner.
Konstnärligt är Jägarna 2 är ett för svensk film – särskilt underhållningsfilm – ovanligt fullödigt verk: tekniskt slipat, lysande skådespelare och en vilja att borra sig ner till smärtpunkter där andra bara finner tokroligheter. I en intervju jag gjorde med honom för mer än tio år sedan sade han att idealet var att göra filmer som kändes som ”en blyspark i magen”. Det har han åstadkommit med sin senaste och hittills bästa film.
© Michael Tapper, 2011. Sydsvenska Dagbladet 2011-09-09.