Rush Hour 2 – Michael Tapper

USA 2001. Regi: Brett Ratner. Manus: Jeff Nathanson. Foto: Matthew F Leonetti. Musik: Lalo Schifrin. I rollerna: Jackie Chan, Chris Tucker, John Lone, Zhang Ziyi.

Filmstaden i Malmö och Lund

Uppföljaren till Jackie Chans amerikanska genombrott, Rush Hour (1998), är i likhet med de flesta uppföljare av kassasuccéer huvudsakligen en omtagning av den första filmen. Nu har scenplatsen flyttats till Hong Kong, och handlingen kretsar, formellt sett, kring om jakten på en falskmyntarliga.

Men handlingen är en ytterst underordnad bisak i filmen, som egentligen helt konstruerats för att kombinera publikattraktionen hos den akrobatiske kampsportstjärnan Jackie Chan med den hos standupkomikern Chris Tucker. Samtidigt slösar man bort verkligt talangfulla skådespelare som John Lone (Den siste kejsaren) och nya stjärnskottet Zhang Ziyi (Crouching Tiger, Hidden Dragon) i ointressanta biroller.

Genrereceptet om två poliskollegor som är varandras motsatser följer slaviskt förebilden från Dödligt vapen-filmerna, med Chan i Danny Glovers roll som ”stoikern” och Tucker i Mel Gibsons roll som ”galningen”. Men eftersom man knappt kan tala om något manus i sammanhanget har filmen, till skillnad från åtminstone de två första filmerna i Dödligt vapen-serien, inget intressant att berätta.

Kvar återstår nittiofyra minuter av Jackie Chans ibland påhittiga men numera alltmer rutinmässiga stunteffekter plus Chris Tuckers ständigt käftande motormun som trots sin oupphörliga svada aldrig levererar ett enda roligt skämt. Summa: Zzzzz.