Fem norska kortfilmer
Saltkvarnen (1998). Regi: Pjotr Sapegin. Svensk röst: Pierre Lindstedt.
Sniglar (2000). Regi: Pjotr Sapegin. Svenska röster: Ewa-Maria Björkström-Roos, Kajsa Reingardt, Göran Forsmark.
Korven (2000). Regi: Ivar Rödningen. Svenska röster: Basia Frykman, Björn Granath.
Katten Mons (1995). Regi: Pjotr Sapegin. Svensk röst: Lars Edström.
Huset på höjden (1998). Regi: Pjotr Sapegin. Svensk röst: Krister Henriksson.
I det här kortfilmspaketet dominerar ryskfödde och till Norge invandrade Pjotr Sapegins filmer både numerärt och kvalitativt. För medan Ivar Rödningens dockfilm nöjer sig med att enkelt, rättframt men också tämligen fantasilöst illustrera något som ser ut som en klassisk saga av bröderna Grimm-snitt om ett fattigt torparpar som på förslösar tre önskningar de fått av en fé, så är Sapegins leranimationer desto mer uppfinningsrika, drastiska och burleska.
Två av dem är traditionella till utförandet. De använder sig inte mycket av lermaterialets plastiska förmåga utan påminner mest om dockfilmer. Men humorn i dem är det inget fel på. Sniglar handlar om en liten flicksnigel som så gärna vill skaffa hund trots att hon är tio gånger mindre. Och i Huset på höjden handlar det om två ensamma varelser – en man och en råtta – vars kärlek till varandra bokstavligen om än klädsamt diskret (det är ju trots allt en barnfilm) överskrider artgränserna.
Men det är egentligen när Sapegin använder sin flyhänta leranimationsteknik mot en bakgrund – så att animationen ser ut som rörliga tavelbilder – som de burleska intrigerna kommer till sin rätt och får sin motsvarighet i utförandet. I Saltkvarnen handlar det om hur en magisk saltkvarn gör hela havet salt när en girig saltfabrikör i sin iver över att tjäna pengar inte får stopp på den.
Men favoriten är kanske ändå Katten Mons, som handlar om en katt så hungrig att han äter upp allt och alla i sin väg: sina ägare, deras hus, prästen, kyrkan och så vidare. Här påminner både berättelsen och animationen – trots skillnaden i tekniker – inte så lite om Terry Gilliams animerade inslag för Monty Python. Det är talangfullt, överraskande och underhållande. Pjotr Sapegin är ett namn att lägga på minnet.
© Michael Tapper, 2001. Sydsvenska Dagbladet 2001-12-24.