From Hell – Michael Tapper

USA/Tjeckien 2001. Regi: Allen Hughes, Albert Hughes. Manus: Terry Hayes, Raphael Yglesias efter den tecknade romanen From Hell av Allan Moore (författare), Eddie Campbell (tecknare). Foto: Peter Deming. Musik: Trevor Jones, Marilyn Manson. I rollerna: Johnny Depp, Heather Graham, Ian Holm, Ian Richardson.

Det ofta citerade ”när legend blir till fakta, tryck legenden” från John Fords västernfilm Mannen som sköt Liberty Valance (The Man Who Shot Liberty Valance, 1962) har sällan passat så bra som på bröderna Hughes’ (Menace II Society, Dead Presidents) bioaktuella film om Jack the Ripper. Från att ha varit en medieskapelse av Londons sensationspress hösten 1888 har legenden ”Uppskäraren” vuxit till en svåröverskådlig mytflora i hundratals böcker kring olika teorier och utpekande av skyldiga, för att inte tala om alla romaner, pjäser, filmer och operor.

Fortfarande idag tvistar dagens ”ripperologer” om grundläggande saker som den tekniska bevisningen, vilka som egentligen ska räknas till ”Uppskärarens” offer eller om det fanns tecken på medicinsk sakkunskap i tillvägagångssättet. Den otvivelaktigt mest kittlande teorin torgfördes 1976 av Stephen Knight i Jack the Ripper: The Final Solution och är ett konspirationsscenario, där morden långt ifrån är tillfälliga vansinnesdåd.

Tvärtom, beordrades de från högsta ort – kanske till och med från drottning Victoria personligen. De ska ha varit en del av en omfattande mörkläggning av en kunglig skandal kring den utsvävande prins Edward och hans förhållande med den prostituerade irländskan Annie Crook samt deras gemensamma barn, Alice. Till detta har Knight dessutom tillfogat en hemlig frimurarorden med enormt inflytande i de övre samhällsskikten och en obegränsad exekutiv makt.

Med utgångspunkt i Knights teorier har bröderna Hughes tagit sig stora konstnärliga friheter. Bland annat låter de utredningsansvarige kommissarien Abberline förvandlas från charmlös, halvfet gubbe med en vid tillfället högst levande fru till beatnikinspirerad outsider som missbrukar opium för att glömma fruns död i barnsäng och på köpet drabbas av sanndrömmar direkt hämtade ur Arkiv X. I mindre skickliga händer skulle From Hell därför lätt kunna bli en banalt sensationalistisk melodram. Men insatser av namnkunniga skådespelare, där Ian Holm särskilt lyser i rollen i en Dr Jekyll och Mr Hyde-inspirerad rolltolkning av ett viktorianskt gentlemannamonster, och ett febrigt suggestivt bildberättande gör filmen till en påträngande stark upplevelse.

From Hell visar oss ett genombrutaliserat samhälle, där misshandel och övergrepp är vardagliga företeelser på ett sätt som dagens moralpanikpredikanter om ”det ökande våldet” knappast kan föreställa sig. Överklassens härskarideologi visas upp i all sin råa och nakna arrogans, och de sadistiska morden presenteras som en logisk konsekvens av detta tankesätt.

Underklassen betraktades enligt detta synsätt som djur, och prostituerade kvinnor följaktligen som något ännu lägre. När polischefen i förbigående häver ur sig att han gärna ser antalet horor på gatorna decimerade så är menar han det därför både bokstavligt och helt utan ironi. Det är en obehaglig men nyttig historielektion i ett koncentrat.