The 51st State – Michael Tapper

Kanada/Storbritannien
Regi: Ronny Yu. Manus: Stel Pavlou. Foto: Poon Hang San. Musik: Hedrillaz. I rollerna: Samuel L Jackson. Robert Carlyle, Emily Mortimer, Marvin Lee Aday [alias Meatloaf], Rhys Ifans.
Filmstaden i Malmö och Lund

Ytligt sett förefaller The 51^st State med alla sina serietidningsliknande våldsuppgörelser, påhittiga actioninslag och kulspruterappa dialoger vara en ovanligt lyckad post-Tarantino-film i brittisk gangstermiljö, snarlik Guy Ritchies Snatch. Inte minst väcks de associationerna av amerikanska stjärnor i ledande roller och den transatlantiska knarkhandel som står i centrum för handlingen. Men det finns också avgörande skillnader till den här filmens fördel.

För den både brittiskt amerikanskt skolade Hong Kong-regissören Ronny Yu flyttar inte bara spelplatsen från London till Liverpool, utan han skildrar också med ironisk udd den brittiska miljön med samma exotiska blick som så ofta fästs på hans eget hemland, Kina. Skickligt tematiserar han den forna kolonialmaktens förfall och förnedrande kolonisering till att slutligen bli den fattiga, ”femtioförsta staten” i USA.

Temat kulminerar i slutuppgörelsen, då den amerikanske gangsterbossen The Lizard (Meatloaf) svarar på sin brittiske kollegas (Rhys Ifans) invit om ”Hands Across the Atlantic” genom att med vapenmakt fastställa den egna monopolkapitalismens överhöghet. Repliken är för övrigt ett direkt citat från John Mackenzies mästerliga Den blodiga långfredagen (The Long Good Friday, 1980), som har en liknande politisk undertext.

Nu är dock The 51^st State ingen tragisk svanesång över det stolta imperiets vulgarisering. Tvärtom, i en av många träffsäkra skruvningar visar sig stereotypbilden av USA – ”Albanien i neon”, som en replik faller – passa perfekt på det Storbritannien som skildras: skräpmat, lokala krig mellan konkurrerande gangsterbossar, vapen i mängder att köpa överallt, ohämmat knarkkåta ungdomar, korrumperade snutar och terroriserande ligistband. Det sistnämnda är förstås ett gäng sällsynt korkade skinnskallar som den svarte huvudpersonen (Samuel L Jackson) får nöjet att klå upp genom att använda en golfklubba som samurajsvärd.

Dessutom undervisar filmen oss om den viktiga liverpoolska distinktionen mellan uttrycken ”bollocks” och ”dogs bollocks”.