USA 2002. Eight Crazy Nights. Regi: Seth Kearsly. Manus: Brooks Arthur, Alan Covert, Brad Isaacs, Adam Sandler. Musik: Ted Castellucci, Marc Ellis, Ray Ellis. Röster: Adam Sandler, Jackie Titone, Austin Stout, Kevin Nealon.
Filmstaden i Malmö
Filmnarkomaner på jakt efter den definitiva avtändningen, intellektuella masochister och alla beredda att hosta upp åttio spänn för en och en halv timmes tupplur, se hit! Det här är filmen för er. Än en gång bevisar Adam Sandler att talanglöshet inte behöver stå i vägen för en filmkarriär. Här har han och några olyckbröder i filmbranschen nämligen gnuggat sina förenade geniknölar till ett resultat vittnande om en samlad intelligenskvot på toffeldjursnivå.
Adam Sandler’s Eight Crazy Nights är en tecknad serie likgiltiga dasskämt nödtorftigt upphängda på en berättelse om en försupen och ointressant sociopat i trettioårsåldern. Likt Grinchen hatar han allt och alla och särskilt hatar han jultiden. Inte oväntat ignoreras han i gengäld av omgivningen. Några sekunder in i filmen förstår vi i publiken dem fullständigt. Halvannan timme senare har känslan bara ytterligare bekräftats.
För dem som stannar så länge, vill säga. Flera reste sig faktiskt och gick redan en kvart in i filmen under premiärföreställningen. Det var länge sedan jag såg något liknande. Men så är inte bara handlingen skrämmande korkad. Även animationen är så dålig att den inte ens når upp till den låga standard som de svenska kabelkanalernas importer till barnprogrammen håller.
Det här är, kort sagt, en film som borde dödskallemärkas.
© Michael Tapper, 2003. Sydsvenska Dagbladet 2003-02-02.