Autofocus – Michael Tapper

USA 2002. Regi: Paul Schrader. Manus: Michael Gerbosi efter Robert Graysmiths bok The Murder of Bob Crane. Foto: Fred Murphy. Musik: Angelo Badalmenti. I rollerna: Gregg Kinnear, Willem Dafoe, Bruce Solomon, Maria Bello. Längd: 1.45.

Autofocus ser ut som en modern version av 1800-talets moralskräckbilder om den ryggmärgsförtvinade onanistens väg till helvetet. Spelplatsen är den narcissistiska kulturens Hollywood under 1960- och 1970-talens sexuella revolution. Dit anländer radioprataren Bob Crane (Gregg Kinnear), en djupt religiös, familjebunden man och blir av en slump tv-stjärna i komediserien Hogans hjältar.

Snart dras han in i en Playboy-livsstil på strippklubbar och sexfester av den slipprige tv-teknikern John Carpenter (Willem Dafoe), som gärna videofilmar deras löpande band-orgier. Familjen och karriären vittrar sakta men säkert sönder, och efter många förödmjukelser för huvudpersonen slutar det hela tämligen förutsägbart i ond, bråd död.

Liksom i exempelvis American Gigolo eller Light Sleeper spelar den kalvinistiskt fostrade Schrader på bibliska paralleller om andligt förfall i USA som det moderna Sodom. Men dessa blir snarast till ironiska referenspunkter för hans studie av självdestruktiva människor som offer för konsumtionskulturens inre motsägelser.

”Sex är inte svaret. Sex är frågan. Svaret är: Ja!”, skämtar Bob Crane. Men det är förstås precis tvärtom: Sex är svaret – det enda svaret – på hans sökande efter identitet och livsmening. Hans självförverkligande får emellertid inte honom att växa. I stället krymper han till en mental dvärg, en programmerad knullmissil, en kortsluten potensmyt personifierad.

Autofocus har fått ett ljumt kritikermottagande. Undra på det när humor, kittlande sexscener, kitschig rekvisita, retronostalgisk musik – allt det som gjorde Boogie Nights populär – saknas. Dessvärre blir den inte heller konstnärligt särskilt tillfredsställande. Därtill är filmen alltför konventionellt berättad och avfilmad. Ändå står ett konstnärligt misslyckande av Schrader högt över det mesta på repertoaren.