The Hunted – Michael Tapper

USA 2003. Regi: William Friedkin. Skådespelare: Tommy Lee Jones, Benicio Del Toro, Connie Nielsen. Längd: 1 tim. 34 min.

The Hunted är en variation på First Blood men aningen närmare David Morells betydligt mer problematiska, litterära förlaga (på svenska: Tvekampen) än den reaganistiska flaggviftarpropaganda som hamnade på filmduken 1982 med Sylvester Stallone i huvudrollen. Det handlar alltså om en specialiserad överlevare och mördare, Aaron Hallam (Benicio Del Toro), som använts för smutsiga operationer under krig (här: Kosovo). Vid hemkomsten har han blivit psykotisk och fortsatt sitt mördande, varför han jagas i svårframkomliga skogar av olika polisstyrkor och militära förband. Dessa har emellertid ingen större framgång och kallar därför på den enda person han litar på: tränaren och fadersfiguren L T Bonham (Tommy Lee Jones).

För att driva upp tempot och dödstalet i det som snart utvecklas till en katt-och-råttalek mellan männen staplar filmen uppgörelser, som alla har karaktären av slutklimax, ovanpå varandra. Varje gång tycks Hallam vara infångad, han utbyter några bittra ord med Bonham, mördar några av sina förföljare och är därefter på rymmen igen tills nästa infångande o.s.v.

Skådespelarinsatserna är genomgående bra, men såväl handlingen som dialogen i filmen är klichébetonad. På sin höjd nuddar den vid de – kanske i synnerhet för USA – så angelägna frågorna om vad som händer med krigare när kriget väl är slut och om samhällets bristande ansvar för dem. Men det hela stannar vid sorgsna blickar och uppgivna gester.

I stället introducerar regissör Friedkin (French Connection, Exorcisten) en grumlig, biblisk allegori om Guds krav på att Abraham ska offra sin son och ännu grumligare tankar om bra respektive dålig jaktmoral (att döda med händerna är av någon anledning mer rakryggat). Men dessa kvasifilosofiska ambitioner tycks bara hänga som dekorativt utanpåverk på en dussinfilm. Stundvis glimtar Friedkins hantverksskicklighet till i de actionbetonade spänningsinslagen. Men för övrigt är upplevelsen helt förutsägbar och likgiltig.