Smekmånaden – Michael Tapper

USA 2003. Just Married. Regi: Shawn Levy. Skådespelare: Ashton Kutcher, Brittany Murphy, Christian Kane. Längd: 1:35.

Komedier och dramer om passion över alla gränser (sociala, etniska, rasmässiga) kan vara hur osannolika, utflippade och perverterade som helst bara de har en känslomässig trovärdighet i sin kärna. Det problemet uppstår emellertid aldrig i Smekmånaden eftersom de två huvudpersonerna – han en arbetargrabb med underbetalt radiokneg, hon en överklassprinsessa från Beverly Hills – aldrig kommer i närheten av ett äkta tonfall i vare sig hat, kärlek eller kåthet.

Till en början ser det närmast ut som en parodi på en ungdomssåpa, där rollgestalterna snarare ter sig som summan av jämna jacketkronor, fönade frisyrer, perfekt hy och kalifornisk konsumtionsfixering än som verkliga människor. Men efter ett tag inser man att filmens omaka Romeo & Julia, bägge med hjärnor på plågsam tomgång, är tänkta att vara genuint engagerande under sin helvetessmekmånad i ett Europa fyllt av groteska stereotyper (uppblåsta och elaka fransmän, tafsande och smutsiga italienare).

Dessvärre har filmen inte ens kvaliteter nog att vara ofrivilligt roligt. Den är enbart likgiltig. I ett outhärdligt segt tempo mal filmen på med en serie platta försök till gags, där rollgestalterna skrattar istället för publiken. Och eftersom vi i salongen redan fem minuter in i handlingen börjar längta ut till vårt förhållandevis enormt mycket intressantare vardagsliv så stannar filmen inte ens kvar i minnet medan den pågår.