Torremolinos 73 – Michael Tapper

Spanien/Danmark 2003. Regi: Pablo Berger. Skådespelare: Javier Cámara, Candela Peña, Juan Diego, Mads Mikkelsen. Längd: 1:34.

Spanske Pablo Bergers regidebut är ännu en i raden av delvis nostalgiska, delvis parodiska återblickar till den sexuella frigörelsens 1970-tal, med swinger-fester, könsdoftångande discodanser och en pornografi med åtminstone förment konstnärliga ambitioner. Att det här finns ett rikt material för både träffsäker komedi och mångbottnad dramatik vittnar så skilda verk som Paul Bartels nyligen DVD-släppta satir Eating Raoul (1982) och Paul Thomas Andersons vemodiga tidsbetraktelse Boogie Nights (1997) om.

Bergers berättelse om det småborgerliga paret Lopez’ väg från svenssonliv till porrfilmens stjärnhimmel i Torremolinos 73 tar en betydligt enklare och rätlinjigare väg i sina försök att mjölka komiska poänger. Man skulle kunna kalla det spansk nypilsnerfilm, dessutom i ett irriterande segt tempo. Och det borgar knappast för stor underhållning, trots en ypperlig rollista som gör allt för att gjuta liv i regissörens substanslösa manus.

Schablonscenerna om rörmokaren på besök hos pilska hemmafrun eller sjuksköterskan på erotisk nattrond är betydligt roligare i porr-förebilderna, och finalen i en föregivet Bergman-inspirerad berättelse med klumpigt konstfilmsestetiska utsvävningar och tarvligt enfaldiga referenser till såväl Smultronstället som Det sjunde inseglet förblir just bara det.

Som förfilm visas den Malmö-producerade Bikini av Lasse Persson. Den är charmigt tecknad i retrostil för att passa berättelsen om en finning ynglings transsexuella fantasiutlevelse till tonerna från välkänd slagdänga sommaren 1960. Enda anmärkningen är den soliga upplösningen som kanske är lite väl tillrättalagd för den queer-vänliga publiken.