Exorcisten – begynnelsen

USA 2004. Exorcist: The Beginning. Regi: Renny Harlin. Skådespelare: Stellan Skarsgård, Izabella Scorupco, Remy Sweeny, Ben Cross. Längd: 1:54.

Fjärde delen i den katolskt missionerande skräckserien är en stel historia, skrämd till konstnärligt osjälvständig livlöshet inför hemsökelsen från de tre föregångarna. Producerande Warner Bros. sparkade den ursprunglige regissören, Paul Schrader, då man var rädd för att han hade gjort en alltför intellektuell film, en ny antropologisk religionsstudie i stil med John Boormans publikflopp Exorcisten II: kättaren (1977).

I stället hyrde man in popcornregissören Renny Harlin för att – i kölvattnet på den succéartade nypremiären 2000 för William Friedkins originalverk från 1973 – leverera en traditionell helvetespredikan med publikdragande chock- och äckeleffekter. Resultatet har dock blivit en ny Exorcisten III, om någon minns denna gråtrista skräcksåpa från 1990. Jag tror knappt den finns kvar ens i videobutikens dammigaste hörn.

Skillnaderna är bara att man nu i del fyra gått tillbaka i historien för att, utifrån några dialogpartier i film nummer ett, rekonstruera vad som egentligen hände den djävulsutdrivande fader Merrin i hans första möte med Djävulen (eller om det nu är demonen Pazuzu) i Afrika strax efter andra världskriget.

Både Skarsgård och Scorupco sliter hårt för att ge emotionell tyngd åt en i allt väsentligt hopplöst antikverad blixt-och-dunder-föreställning av kristna skräckbilder i motsvarande reaktionärt skildrad kolonialmiljö. Iscensättningen ser dock, likt del tre, mest ut som en måttlöst pretentiös, bitvis ofrivilligt komisk splatterfilm med usel skräcksminkning och tarvliga visuella effekter. Särskilt den demonbesatta Scorupcos försök att skrämmas med knasiga sprinterlopp genom underjordiska gångar torde vara värd ett kalkonpris.

Möjligen kommer Schraders version att släppas på DVD och kan i så fall vara ett intressantare alternativ.