Bad Santa – Michael Tapper

USA 2003. Regi: Terry Zwigoff. Skådespelare: Billy Bob Thornton, Tony Cox, Lauren Graham, Bernie Mac. Längd: 1:34.

Som ett vandrande primalskrik mot övermättad julkommers och skenhelig glädjefernissa gestaltar Billy Bob Thornton den alkoholiserade och svårt livströtte kassaskåpsprängaren Willie T. Stokes. På dagen en elak varuhustomte, på natten en allt fumligare yrkesförbrytare. Bägge skiften i radarpar med dvärgväxte Marcus (Tony Cox), som har det tvivelaktiga nöjet att vara Willies något mer klartänkte hjälpreda.

Allt tycks gå som på räls i livets nerförsbacke tills Willie träffar Sue, en servitris med kinky smak för äldre herrar i tomtedräkt, och ett åttaårigt, jultindrade mobbningsoffer (Brett Kelly). Då blir utförslutet ännu brantare.

Likt Terry Zwigoffs tidigare filmer, dokumentären Crumb och serietidningsfilmatiseringen Ghost World, målar Bad Santa världen i breda, hårt stiliserade penseldrag. Psykologiska nyanser eller rimligheter är ställda på undantag till förmån för en skruvad vardagsskildring i spygrälla färger och ett rollgalleri balanserande på enfaldighetens yttersta gräns. Den komiska effekten beror förstås helt på åskådarens psykologiska tröskel för lågbrynt, svart humor.

Alla likheter till bröderna Coen är knappast en slump eftersom de står som filmens idékläckare och exekutiva producenter. Men frågan är om inte Zwigoff här snarare försöker utmana John Waters (CECIL B. DEMENTED) som den amerikanska filmens mästare i dålig smak.

Men trots utmärkt spel långt ner i birollslistan av bisarra karaktärer dras betyget ner av framförallt regissörens bristande konstnärlig gestaltning. Zwigoff har helt enkelt inte samma visuella begåvning som sina producenter. Dessutom förmår filmen inte variera anti-julkomiken trots filmens lovande premisser. I stället upprepas samma magsura tomtefylleri inför en äcklad offentlighet för många gånger.