Mastermind – Michael Tapper

Regi: Peter Flinth. Skådespelare: Krister Henriksson, Johanna Sällström, Ola Rapace, Michael Nyqvist. Längd: 1:35.

Titeln Mastermind förpliktigar, och man önskar att den hade gällt även Mankell och hans manusförfattare. Men den här eskalerande katt-och-råttaleken mellan ett blodtörstigt kriminalgeni med smak både för invecklade mordmetoder och högteknologisk övervakning blir mer knasigt tillkrånglad och långsökt än spännande. Och det även om man bortser från att handlingen utspelar sig i lilla Ystad, som snart tycks befolkas enbart av psykopater.

Den sistnämnda nidbilden antyds faktiskt i ett av filmens många obegåvat skrivna dialogpartier. När en polishustru förtvivlat anklagar sin man för att indirekt vara skyldig till övermänniskoskurkens kidnappning av dottern hävdar hon att ”det finns en massa galningar där ute som bara väntar på att jävlas med oss”. Det tycks också vara filmens hållning, och det kunde ju kanske stämma om brottsligheten såg ut som den gör på kvällspressens löpsedlar. Men nu är det inte så.

Flodvågen av kriminalfilmer – sex Van Veeteren, tretton Wallander med Henriksson och två med Lassgård, åtta nya Beck på väg nästa år och så vidare – skulle bli bra mycket angelägnare om den skrotade gammaldags pusseldeckarmotiv och rotade sina brottsskildringar i en begriplig social verklighet så som Ed McBain och Sjöwall-Wahlöö en gång gjorde. Andra manusförfattare hade också hjälpt.