Vinnare och förlorare – Michael Tapper

Sverige 2005. Regi: Kjell Sundvall. Skådespelare: Märta Ferm, Daniel Gustavsson, Frida Hallgren, Mona Malm, Leif Andrée. Längd: 1:22.

Den romantiska komedin har ofta använts som slasktratt för nötta schabloner om hjärta och smärta, men frågan är om inte Vinnare och förlorare är den mest mekaniskt utförda klichésamlingen av dem alla. För även om många filmer i genren har ett schematiskt upplägg för hur två ensamma själars vägar korsas av en slump och ljuv musik uppstår, så bjuder de oftast på något mer, alltifrån Frank Capras ironiska klasskildring i Det hände en natt (1934) till Richard Linklaters bitterljuva köns- och kulturpolitiska frontalkollision mellan franskt och amerikanskt i Bara en dag (2004).

Regissören Kjell Sundvall och manusförfattaren Sara Heldt har emellertid knappt idéer nog till en textrad i den banalaste av dansbandslåtar.

Alla vinkar om tioåriga Magdas (Märta Ferm) mobbingtillvaro i skolan och hennes farmors (Mona Malm) spelmissbruk kommer aldrig längre än en förflugen bisats. Någon romantisk gnista mellan pappa Fredriks (Daniel Gustavsson) zombie till travkusk och Helenas (Frida Hallgren) endast aningen mer livfulla bingovärdinna hittar man knappast ens med elektronmikroskop.

Komedi? Hundfisar.

På det hela taget är Vinnare och förlorare en tom tunna som inte ens skramlar för att dölja att den ingenting har att berätta. Färg som torkar är betydligt mer givande att titta på.