Robotar – Michael Tapper

USA 2005. Robots. Regi: Chris Wedge. Originalröster: Ewan McGregor, Halle Berry, Robin Williams, Mel Brooks. Svenska röster: Linus Wahlgren, Anna Sahlene, Svante Thuresson. Längd: 1:29.

Vi lever i datoranimationens guldålder och ribban är därmed högt lagd. Den till 20th Century Fox knutna animationsstudion Blue Sky har med Robotar höjt sig betydligt från långfilmsdebuten Ice Age (2002) men till Pixars (Superhjältarna) och DreamWorks/PDI:s (Shrek) nivå är det en bit kvar. Det gäller både den tekniska kvaliteten på teckningsstilen och den rejält sentimentalrostiga intrigen från Hollywoods skrotupplag om hur sonen av folket uppfyller sin amerikanska dröm.

Robotar handlar nämligen om en teknikbegåvad robot som drömmer om att uppfinna… nya robotar (!), fastän gjorda i samma småtrevliga, lite ångmaskinliknande stil från högindustrialismens sena 1800-tal som han själv. Mot honom står en maktgalen, förkromad storbolagsrobot med fascistoida visioner om ett samhälle med enbart konforma über-robotar i samma anonymt blankpolerade stil som han själv.

Att filmen ändå får ett ganska högt betyg har tre skäl: komediradarparet Lowell Ganz/Babaloo Mandels (City Slickers, EdTV) infallsrika manus med många slängar åt bland annat storbolags-USA och absurda kroppsideal, regissören Chris Wedges drivna berättartempo och en uppsjö halsbrytande visuella gags. Känslan av att befinna sig i en berg-och-dalbanetur genom de Meccano-frälstas Metropolis har säkert att göra med att filmen även släpps i en IMAX-version, men eftersom actionsekvenserna ofta också ackompanjeras av träffsäkra musikalinslag så fungerar det bra även på vanlig biograf.

Som rollistan ovan vittnar om är den amerikanska originalversionen klart att föredra även för barn med begränsade engelskkunskaper. Mycket av både röstkvalitet och snärtighet i replikföringen går förlorad i den tama, lite kantigt mekaniska svenska överföringen.