Japan 2003. Ju-on: The Grudge 2. Regi: Takashi Shimizu. Skådespelare: Takako Fuji, Yuya Ozeki, Noriko Sakai, Chiharu Niyama. Längd: 1:35.
När en peruk dras över golvet av en nödtorftigt retuscherad fiskelina oändligt sakta mot en skådespelerska som – med laxfärgat filmblod över ansiktet – halvhjärtat försöker se ut att uppleva sitt livs fasa, då är det snarare en uppvisning i genremässig lyteskomedi i slow motion än en skräckfilm värd namnet som rullar på bioduken.
Det är svårt att hitta något gott att säga om Takashi Shimizus till synes ändlösa spökhusserie The Grudge, Ju-on. Fyra japanska versioner av den första filmen, en amerikansk nyinspelning, och uppföljarna står på rad på bägge sidorna av Atlanten under de närmsta åren. Ändå finns det inte en nervkittlande sekund i någon av de tre filmer i sviten jag nu har sett. Rysningarna uppstår enbart vid den deprimerande tanken på att en person kan ägna många år av sitt liv med att mjölka ett så andefattigt uppslag.
Själva skräckmanifestationerna är uppenbart underlägsna variationer på de i Hideo Nakatas långt bättre Ring-filmer, skådespeleriet oinspirerat amatörmässigt och dödperioderna så många att man i varje nanosekund riktigt känner hur livet går både aktörerna och publiken förbi. Möjligen kan filmen fungera som snabbkur för sömnlösa.
© Michael Tapper, 2005. Sydsvenska Dagbladet 2005-05-08.