Inside Deep Throat – Michael Tapper

USA 2005. Regi: Fenton Bailey, Randy Barbato. Berättare: Dennis Hopper. Medverkande: Gerard Damiano, Norman Mailer, Camille Paglia, Erica Jong, John Waters. Längd: 1:32.

Uppgiften om att intäkterna från Deep Throat skulle ha varit sensationella 600 miljoner dollar (multiplicera med tio för att räkna upp till dagens penningvärde) är säkert överdriven av den producerande maffiafamilj som gärna investerade i porrfilmer för att tvätta svarta pengar. Ändå blev filmen otvivelaktigt genrens största kulturfenomen och blockbuster, inte minst på grund av det mångåriga censurbråk som den utlöste både i hemlandet USA och i stora delar av världen efter premiären 1972. Det motiverar en historieskrivning.

Amerikanska regissörsparet Fenton Bailey och Randy Barbato är emellertid inte mäktiga den uppgiften. Det får man en föraning om när man granskar deras ojämna meritlista, som pendlar mellan ytliga tabloidcollage, som Dark Roots: The Unauthorized Anna Nicole, och betydligt ambitiösare dokumentärer om den homosexuella kultur de själva lever i, till exempel 101 Rent Boys. Här har de hamnat någonstans mittemellan.

Arkivmaterialet från olika TV- och filmbolag och flera av de intervjuer som regissörerna själva gjort är i och för sig intressanta pusselbitar – flera av dem är riktiga guldkorn – men själva pusslet läggs inte.

Sexfrigörelsens och porrliberalismens 1970-tal får sin bakgrund i tidigare decenniers patriarkala förtryck och dubbelmoral kring framförallt den kvinnliga sexualiteten. Det illustreras tragikomiskt av rättegångsprotokollen från de många processerna mot Deep Throat. Åklagare angriper filmen för att den sprider det farliga budskapet om att kvinnor inte ska nöja sig med den mytiska ”vaginala orgasmen”, och domare uttrycker öppet sin förvåning över att det verkligen finns anatomiska egenheter som klitoris. Man tror sig vara förflyttad till viktorianismens England, men rösterna kommer från amerikanska storstadsinvånare på 1970-talet.

Enskildheterna är alltså talande. Men filmen missar helheten. För allt som överhuvudtaget har någon beröring med Deep Throat ska pressas in på 92 minuter: den kluvna hållningen till porr inom feministrörelsen, anekdoter från inspelningen, maffians kontroll över filmen, Linda Lovelace-Marchianos tragiska livshistoria, den samtida Watergateskandalen med sin egen ”Deep Throat” och så vidare.

Vid något tillfälle i filmen säger Norman Mailer att en amerikansk svaghet är man gärna säljer sin själ för ett skratt, och det stämmer delvis även på Inside Deep Throat. Den svischar glatt förbi akademiker, kulturprofiler och porrstjärnor men redigerar dem så hårt att det bara blir tid för ett-två kärnfulla citat, aldrig till samtal och eftertanke. Som fördjupande komplement rekommenderar jag därför en bok skriven av en röst i mängden, filmprofessor Linda Williams Hard Core.