Bröderna Grimm – Michael Tapper

USA 2004. The Brothers Grimm. Regi: Terry Gilliam. Skådespelare: Heath Ledger, Matt Damon, Peter Stormare, Jonathan Pryce, Lena Headly, Monica Bellucci. Längd: 1:58.

Bröderna Grimm handlar inte om sagobröderna Grimm. Inte heller om deras franskockuperade Tyskland under Napoleon alldeles i början av 1800-talet. I stället är den en ytterst gilliamsk mardrömssaga om spökjagande bluffmakarna Grimm (Heath Ledger, Matt Damon) som kallas till sagornas förtrollade skog, där den onda, 500 år gamla Spegeldrottningen (Monica Bellucci) förhäxat Rödluvan, Hans och Greta och andra barn.

Idén är briljant och kunde ha blivit en triumfartad återkomst för Gilliam sju svåra år efter Fear & Loathing in Las Vegas (1998) fyllda av en rad omskrivna projekthaverier. Och enskilda scener lyser verkligen, liksom enskilda skådespelare. Så länge inte huvudrollsinnehavarna är ensamma i bild.

För Ledger & Damon är två stjärnproduktplacerade medelmåttor, som fullständigt blåser bort från filmduken när någon av de vida mer begåvade men betydligt lägre betalda birollsinnehavarna uppenbarar sig: Monica Belluccis lustfyllt onda ur-häxa, Jonathan Pryces napoleanska ståthållare med Napoleon-komplex, men framförallt av Peter Stormares bindgalne, italienske torterare. Efteråt sitter jag faktiskt och funderar på om inte filmen hade vunnit på att handla om den sistnämnde i stället.

Problem har Bröderna Grimm också med berättarstrukturen, som havererat – förmodligen resultatet av filmens årslånga klippningsstrid mellan Gilliam och producerande Miramax-bröderna Weinstein. Kvar finns en serie planlöst hopklippta sketcher utan rytm eller naturliga övergångar, som om vi såg massakern på en längre och helt annorlunda berättad film. (Bröderna Grimm redux på DVD kanske?)

Ändå är en haltande Gilliam-film bättre än det mesta på repertoaren. En biokväll med hans anarkistiska fantasi och säregna gestaltningsförmåga av en värld i balansgång mellan saga och verklighet är som att dricka ur en kristallklar inspirationskälla. Jag hoppas därför att även hans andra film för året, Tideland, får svensk distribution.