Red Riding Hood – Michael Tapper

USA 2011. Regi: Catherine Hardwicke. Skådespelare: Amanda Seyfried, Gary Oldman, Shiloh Fernandez, Julie Christie. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.40.

Man kan skriva många spännande spaltmil om Rödluvan. Det har Monica Dofs Sundins också gjort i sin avhandling Rödluvan i filmens tidsålder, som analyserar sagan i alla sina variationer, inklusive pornografi. Riding Hood var sannerligen Red Hot långt innan Freud.

Så också i Catherine Hardwickes (Twilight-filmerna) lättviktiga kopia på Angela Carters feministiska The Company of Wolves, filmatiserad 1984. Rödluvan visar sig inte vara så snäll, vargen inte så hemsk och egentligen är de menade för varandra. Så vandrar de tass-i-hand mot soluppgången som i den klämkäcka låten ”Jag mötte Lassie”.

Länge liknar dock filmen en pusseldeckare plus en nypa häxprocessthriller och lite ofrivillig komik. ”– Werewolf? – Therewolf!” skaldade en gång Mel Brooks, och det är Morden i Midsumer-varning när Amanda Seyfrieds tefatsstora ögon gång efter annan flackar över den uppenbart studiobyggda medeltidsbyn: Är varulven den älskade Peter, rivalen Henry, byns förståndshandikappade grabb eller kanske rent av snälla farmor?

Filmen har ett bra uppslag som hamnar på villovägar. Här finns en lång lista av utmärkta skådespelare, ett betagande filmfoto och en saga som ropar efter nytolkningar. Men det vill sig inte. Det är för fegt, kyskt och präktigt för att ens komma i närheten av den köttsliga känslovulkan som på punksvenska stavas ung & kåt.