”Om vi vill bevara allt som det är, måste allt förändras,” säger den borgerliga revolutionären Falconeri till sin adlige svärfar Don Fabrizio i Tomasi di Lampedusas roman Leoparden (Il gattopardo, 1958, filmatiserad 1963). Så tänker också medievisionären Jan Stenbeck (Jakob Oftebro), yngste son i familjen, om familjens ekonomiskt haltande koncern Kinnevik med den föråldrade stålindustrin Fagersta som flaggskepp.
Han presenterar sig 1975 som en yster och framgångshungrig finansvalp från nationalekonomen Milton Friedmans libertarianska skola. Viril i affärerna på investmentbanken Morgan Stanley. Viril i sängen efter en röjarkväll på någon av Manhattans trendiga diskotek.
USA-svensken var en stilikon på Wall Street tolv år innan Gordon Gekko formulerade börsklippargenerationens devis ”Greed is good”, om vi ska tro dramaserien Stenbeck. Det enda han aldrig skulle yttra var gekko-ismen: ”Lunch is for wimps”. Stenbeck gjorde sig känd som både gourmet och gourmand; det senare bidrog starkt till hans förtidiga död i hjärtinfarkt 2002, 59 år gammal.
Rollen har en operaprimadonnas stora känsloregister, ständigt på full volym i glädje, sorg och vrede. Drömmen för en skådespelare som vill spela ut med hela sin kraft, och Jakob Ofterbro gör det med bravur. Mer än så, han är kusligt lik förlagan som jag kommer ihåg honom, till såväl utseende som mimik. Men jag måste också framhålla maskören Tove Janssons bidrag till den övertygande förvandlingen av Stenbeck från ung och smärt sprätt till fet och sjuklig gubbe.
Så gott som alla andra roller blir till en jämntjock bakgrundskör av konflikträdda mesar: Storebrodern Hugo Jr (Niklas Engdahl), pappa Hugos (Lars Lind) bleka skugga. Nervsvaga systern Elisabeth (Julia Marko Nord). Alla svassande underhuggare på företaget. För att inte tala om byråkraterna som försöker sätta käppar i hjulet för hans ambition att ”ge Svensson vad Svensson vill ha”, som en replik lyder: mobiltelefoni och reklamfinansierade tv-kanaler av Berlusconi-typ med toplessbrudar, fiskonstnärer och Jerry Springer-liknande skrikmatcher.
Stenbecks enda hårdhudade jämlikar är barska familjematriarken Märtha (Iréne Lindh), hans bundsförvant, och äldre systern, moderatpolitikern Margareta af Ugglas (Malin Crépin), hans värsta antagonist. Den senare framställer sig som familjens svar på Antonia Ax:son Johnson för att ta Jans plats som pappa Hugos arvtagare men framstår mest som intrigant och missunnsam.
I marginalen tecknar serien ett elakt men knappast orättvist porträtt av före detta Arbetet-redaktören och socialdemokratiske karriäristen Lars Engqvist (Per Lasson) som Stenbecks personliga torped i det politiska etablissemanget. Här skymtar möjligheten till en spin-off-serie om alla de i Enqvists s-generation (Göran Persson, Anders Sundström med flera) som för en grabbnäve stålar såde sina tjänster – och själar – till den privata sektorn och deras lobbyorganisationer.
Huvudförfattaren Alex Haridi (Äkta människor, 2012–13) och regissören Goran Kapetanović (KNUTBY: KRISTI BRUD) berättar med underhållande schvung Stenbeck som en svensk Gudfadern-saga. Utan lönnmord och utpressning men med ideologisk draghjälp av nyliberalt frälsta möjliggörare. Sensmoralen för huvudpersonen liksom för Michael Corleone kan Matteusevangeliet 16:26 sammanfatta: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sitt liv?”
Utan familj eller riktiga vänner slutar Stenbeck sina dagar ensam och bitter på en herrgård i Luxemburg. Döden är det enda han har att se fram emot.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-03-07.
Stenbeck
TV-SERIE I FEM AVSNITT. DRAMA. Sverige, 2025. Skapad av: Alex Haridi efter Per Anderssons bok Stenbeck: en biografi över en framgångsrik affärsman (2000). Med: Jakob Oftebro, Malin Crépin, Linnea Tolvtin, Julia Marko-Nord. Längd: 0.45/avsnitt. Premiär på SVT/SVT Play 2025-03-07.