Om Gud vill – Michael Tapper

Sverige 2006. Regi: Amir Chamdin. Skådespelare: Amir Chamdin, Nina Persson, Janne Carlsson, Tito Pencheff. Längd: 1:27.

Infinite Mass-sångaren och musikvideoregissören Amir Chamdins långfilmsdebut är en olycklig korsning av två klassiker: Johan Bergenstråhles invandrarskildring Jag heter Stelios (1972) och David Leans kärleksdrama Kort möte (1945). Med dialog och personskildring hämtad från Staffan Hildebrand.

Scenplatsen är Stockholm, värmerekordsommaren 1975. Invandraren Juan (Chamdin själv) dubbelarbetar i väntan på sin fru, som ska anlända om en vecka. Under ännu en tryckande, ensam och underbetald natt som städare möter han finska sångerskan Juli (Cardigans-medlemmen Nina Persson). Och skvalmusik uppstår.

Han säger kantiga repliker på svengelska, hon svarar med ibland kvasipoetiskt kryptiska formuleringar på svengelska. Däremellan ligger, som vanligt i svensk film, trista scener och transportsträckor som uttrycker just ingenting alls. I stället utgör de ett slags fyllnadsmaterial så att berättelsen – knappt tillräcklig ens för en kortfilm – tänjs ut till långfilmsformat.

När regissören Chamdin vill säga något om kontaktlöshet, längtan och ensamhet, upprepar han en bild ur fågelperspektiv på en busshållplats, ödslig förutom de två kontaktsökande men ack så ensamma huvudpersonerna, och en där huvudpersonernas händer ser ut att försöka nå varandra men har en glasruta emellan sig. Varje gång väntar man med bävan på att Lena Andersson ska stämma upp på ljudbandet med ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång?”.